EEG

Elektroencefalografi (EEG) är en neurofysiologisk metod som används för att registrera och analysera hjärnans elektriska aktivitet. Detta sker genom att små elektroder fästs på skalpen, vilka detekterar de elektriska potentialskillnaderna som genereras av hjärncellernas (neuronernas) synaptiska aktivitet. Dessa signaler förstärks och visualiseras som vågformer på en datorskärm, vilket ger en detaljerad bild av hjärnans funktion.

Användningsområden för EEG

EEG är ett värdefullt diagnostiskt verktyg inom neurologin och har ett brett spektrum av användningsområden. Det är särskilt användbart för att diagnostisera och övervaka tillstånd som påverkar hjärnans elektriska funktion. Exempel på sådana tillstånd inkluderar:

• Epilepsi: EEG är standardmetoden för att identifiera epileptisk aktivitet, såsom spikvågor och långsamma vågor, vilka är karakteristiska för olika typer av anfall. Genom att analysera mönstren kan läkare klassificera epilepsisyndrom och anpassa behandlingen.
• Demens: Vid misstanke om demens kan EEG bidra med information om förändringar i hjärnans grundaktivitet, exempelvis generaliserad sänkning av frekvensen eller förekomst av långsamma vågor, vilket kan stödja diagnosen och differentiera mellan olika demenssjukdomar.
• Herpesencefalit: Denna allvarliga virusinfektion i hjärnan kan ge upphov till specifika EEG-förändringar, såsom periodiska laterala epileptiforma urladdningar (PLEDs), vilket kan vara en viktig ledtråd för tidig diagnos och behandling.

Utöver dessa tillstånd används EEG även vid utredning av sömnstörningar, medvetandestörningar, koma, samt vid övervakning under kirurgiska ingrepp för att bedöma hjärnfunktion. Metoden är icke-invasiv och relativt billig, vilket gör den till en fundamental del av neurodiagnostiken.