NKSE Coach

ADHD

ADHD (attention-deficit/hyperactivity disorder) är ett neuropsykiatriskt tillstånd med kärnsymtom av ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet som orsakar funktionsproblem i flera livsdomäner.

Bakgrund & mekanism

  • ADHD drabbar ca 5 % av barn och ca 2–3 % av vuxna i befolkningen.

Neurobiologin involverar dopaminerga och noradrenerga system i prefrontala cortex och basala ganglierna, med påverkan på exekutiva funktioner.

  • Hög heritabilitet (ca 70–80 %) — genetisk komponent är stark.
  • ADHD kvarstår in i vuxenlivet hos ca 60 % av dem som diagnosticerats i barndomen.
  • Komorbiditet: ångest, depression, autismspektrum, inlärningssvårigheter, missbruk och sömnstörning är vanligt.

Symtom & kliniska fynd

  • Ouppmärksamhet: svårt att hålla fokus, lätt distraherbar, glömsk, missar detaljer, svårt att följa instruktioner.
  • Hyperaktivitet: rastlöshet, svårt att sitta still, pratar för mycket, svårt att vänta på sin tur.
  • Impulsivitet: avbryter andra, agerar utan att tänka, svårt med impulskontroll och riskbedömning.
  • Tre presentationstyper: övervägande ouppmärksam, övervägande hyperaktiv/impulsiv och kombinerad.
  • Hos vuxna dominerar ofta ouppmärksamhet; hyperaktivitet kan ta sig uttryck som inre rastlöshet.

Utredning & bedömning

  • Symtomen ska ha debutterat före 12 års ålder och föreligga i minst två miljöer.
  • Strukturerad utredning med anamnes, självskattning (t.ex. ASRS), neuropsykologisk testning och uppgifter från hem/skola.
  • Differentialdiagnos mot ångestsyndrom, bipolär sjukdom, sömnstörning och substansmissbruk.
  • Somatisk utredning inklusive hjärtauskultation och EKG vid övervägande om centralstimulantiabehandling.

Behandling

  • Multimodal behandling: kombination av läkemedel, pedagogiska anpassningar, psykopedagogik och KBT.
  • Centralstimulantia (metylfenidat och amfetaminpreparat) är farmakologiskt förstahandsval.
  • Atomoxetin (icke-stimulantia) vid kontraindikation mot centralstimulantia eller vid substansmissbruk.
  • Pedagogiska anpassningar i skola och arbete: extra tid, skriftliga instruktioner, strukturerade miljöer.
  • Psykoedukation till patient och närstående är grundläggande.

Omvårdnad

  • Strukturerad, förutsägbar vårdomgivning med tydliga rutiner.
  • Ge korta, tydliga instruktioner en i taget och kontrollera att de uppfattats.
  • Bekräfta patientens styrkor och undvik ensidig fokus på svårigheter.
  • Uppmärksamma biverkningar av centralstimulantia: aptitförsämring, sömnsvårigheter, hjärtklappning.
  • Stöd patienten i att utveckla egna kompensationsstrategier.

Larmtecken

  • Hjärtklappning, bröstsmärta eller synkope hos patient med centralstimulantiabehandling — kardiell utredning.
  • Suicidtankar — komorbid depression är vanlig vid ADHD.
  • Tecken på missbruk av centralstimulantia.

Läkemedelsgrupper

  • Centralstimulantia: metylfenidat (förstahandsval)
  • Centralstimulantia: amfetaminpreparat (alternativ)
  • Atomoxetin (icke-stimulantia, SNRI-mekanism)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Exekutiva funktioner
Kognitiva processer i prefrontal cortex som styr planering, arbetsminne, impulskontroll och flexibilitet — kraftigt påverkade vid ADHD.
ASRS
Adult ADHD Self-Report Scale — självskattningsformulär för ADHD-symtom hos vuxna, används vid screening.
Metylfenidat
Centralstimulantia som blockerar dopamin- och noradrenalinåterupptaget — farmakologiskt förstahandsval vid ADHD.
Psykoedukation
Strukturerad undervisning om diagnos, orsaker, behandling och strategier till patient och närstående — basen i ADHD-behandlingen.

Mer inom samma område