Kroppen som helhet

Kursens grund: hur kroppen är byggd i nivåer från cell till organsystem, vad som ständigt passerar in och ut, och var kroppens vatten faktiskt finns.

  1. Från cell till organism – kroppens organisationsnivåer

    Den här lektionen kommer först eftersom resten av kursen bygger på den. Allt du läser senare hör hemma på någon av nivåerna atom, molekyl, cell, vävnad, organ, organsystem, organism. Titta särskilt efter vad som tillkommer när man går ett steg uppåt: varje nivå har egenskaper som delarna var för sig saknar.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Cellen är den minsta enhet som lever på egen hand: den omsätter energi, reagerar på sin omgivning och kan dela sig.
    • En vävnad är många celler av samma slag som utför samma uppgift. Kroppens fyra grundvävnader är epitel, bindväv, muskelvävnad och nervvävnad.
    • Ett organ innehåller flera vävnadstyper som samverkar. Magsäcken har epitel som utsöndrar magsaft, glatt muskulatur som blandar, bindväv som håller ihop och nervvävnad som styr takten.
    • Ett organsystem är organ som löser samma övergripande uppgift. Samma organ kan tillhöra flera system: bukspottkörteln (pancreas) hör både till matsmältningen och till hormonsystemet.
    • Nya egenskaper uppstår vid varje nivå. En ensam hjärtmuskelcell kan dra ihop sig, men först hela hjärtat kan pumpa blod runt kroppen.
  2. Utbyte med omgivningen – vad går in och vad går ut

    Kroppen är inget slutet system. Den tar oavbrutet in syre, vatten, näring och salter och gör sig av med koldioxid, urin, avföring, svett och avdunstning. Filmen följer dessa flöden – lägg märke till att kroppssammansättningen hålls konstant inte genom att flödena upphör, utan genom att det som går in och det som går ut balanserar varandra.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • I balans är intaget lika stort som förlusterna. Kroppsvikten över några dygn är därför ett känsligt mått på vätskebalansen: ett kilo motsvarar ungefär en liter vatten.
    • Förluster som inte hamnar i ett mätkärl räknas ändå. Perspiratio insensibilis – osynlig avdunstning via hud och utandningsluft – uppgår till flera hundra milliliter per dygn och ökar vid feber och kroppsarbete.
    • Vatten bildas också inne i kroppen som oxidationsvatten när kolhydrater och fett förbränns. Allt vatten kommer alltså inte via munnen.
    • Allt utbyte med omgivningen sker över en yta. Lungblåsornas, tunntarmens och njurarnas enorma ytor är förutsättningen för att flödena ska hinna passera tillräckligt snabbt.
    • Njurarna finjusterar balansen: intaget varierar fritt över dygnet medan urinmängden anpassas efter det. Därför säger diuresen något om hur kroppen svarar på tillförseln.
    • Samma resonemang gäller gaser och energi: syre in och koldioxid ut i lungorna, näringsämnen in och obearbetade rester ut via tarmen.
  3. Kroppens vätskerum och hur vattnet fördelar sig

    Nu vet du vad som går in och ut. Den här lektionen visar var vattnet befinner sig medan det är kvar i kroppen. Håll isär två saker medan du tittar: rummens volymer och deras jonsammansättning – det är skillnaden i lösta partiklar som styr hur vattnet fördelar sig mellan dem.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Vatten utgör omkring 60 procent av kroppsvikten hos en vuxen man och något mindre hos kvinnor och äldre, eftersom fettväv innehåller mindre vatten per kilo än muskelväv.
    • Ungefär två tredjedelar av kroppsvattnet ligger inne i cellerna (intracellulärvätska, ICV) och en tredjedel utanför dem (extracellulärvätska, ECV).
    • Extracellulärvätskan delas i interstitiell vätska mellan cellerna, som är den större delen, och blodplasma, som är den mindre.
    • Rummen skiljs av membran med olika genomsläpplighet: cellmembranet släpper igenom vatten men kontrollerar jonerna, medan kapillärväggen släpper igenom både vatten och salter men håller kvar plasmaproteinerna.
    • Sammansättningen skiljer sig åt: kalium dominerar innanför cellmembranet, natrium och klorid utanför. Skillnaden upprätthålls aktivt av natrium-kaliumpumpen och kostar energi.
    • Vatten rör sig passivt genom osmos, mot den högre koncentrationen av lösta partiklar. Det är därför saltmängden, inte vattenmängden, avgör hur volymerna fördelar sig mellan rummen.

Testa dig själv

9 frågor om kroppen som helhet. Svaren sparas inte — det här är till för dig, inte för statistiken.

  1. Varför räknas vävnad som en egen nivå mellan cell och organ?
  2. Vad skiljer ett organ från en vävnad?
  3. En vuxen tar under ett dygn in betydligt mer vätska än vad som lämnar kroppen. Vad händer med kroppsvikten?
  4. Varför är perspiratio insensibilis lätt att missa när man räknar på kroppens vätskeförluster?
  5. Hur fördelar sig kroppsvattnet mellan intracellulärvätska och extracellulärvätska?
  6. Extracellulärvätskan delas i blodplasma och interstitiell vätska. Varför är plasmavolymen den mindre av de två?
  7. Kapillärväggen släpper fritt igenom vatten och salter men håller kvar albumin i blodbanan. Varför?
  8. Vätskan runt en cell späds ut och blir mindre koncentrerad än cellens innehåll. Vad händer med cellen?
  9. Vad skiljer intracellulärvätskans jonsammansättning från extracellulärvätskans?