Rörelseorganen

Skelett, leder och muskler som ett sammanhängande system: hur benvävnad byggs om, hur kotpelare och extremiteter är konstruerade, och hur en muskelfiber faktiskt drar ihop sig.

Öva på skelettet i 3D
  1. Skelettets uppbyggnad och funktion

    Rörelseorganen börjar med materialet. Innan du lär dig benens namn behöver du förstå vad benvävnad är för slags vävnad: levande, genomblödd och ständigt ombyggd. Titta särskilt efter skillnaden mellan kompakt och spongiöst ben, och efter vilka celler som bygger upp respektive bryter ned.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Ben är levande vävnad med blodkärl och celler, inte ett dött stödmaterial. Osteoblaster bygger ny benvävnad medan osteoklaster löser upp gammal, och balansen mellan dem avgör benmassan.
    • Kompakt ben ligger som ett tätt skal ytterst och tål tryck och böjning. Spongiöst ben ligger inuti som ett bjälkverk av benbalkar riktade längs belastningen, vilket ger hållfasthet till låg vikt.
    • Benvävnaden är kroppens kalciumdepå. Kalcium tas ut i blodet och läggs tillbaka beroende på hormonell reglering, vilket kopplar skelettet direkt till kalciumbalansen.
    • I spongiöst ben finns röd benmärg där blodkropparna bildas, vilket gör skelettet till ett blodbildande organ och inte bara ett ställningsverk.
    • Rörben har en skaftdel (diafys) och ledändar (epifyser). Under uppväxten sitter tillväxtzonen mellan dem och längdtillväxten upphör när den förbenas.
    • Benhinnan (periost) innehåller kärl och smärtnerver och är fästpunkt för senor och ledband. Därför är den rikt innerverad medan benvävnaden inne i skaftet är det i mycket mindre grad.
  2. Kraniet och ryggraden – kroppens mittaxel

    Nu går vi från byggmaterial till konstruktion, och börjar med den axiala delen: skallen och kotpelaren. Båda löser samma dubbla uppgift – skydda centrala nervsystemet och samtidigt bära last. Lägg märke till hur skallens leder är låsta medan kotpelarens är rörliga, och varför konstruktionerna ser så olika ut.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.
    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Kraniet delas i hjärnskålen, som omsluter hjärnan, och ansiktsskelettet. Benen möts i suturer – orörliga fogar som ger ett slutet, hårt skydd.
    • Hos nyfödda är suturerna ännu inte slutna och lämnar mjuka fontaneller. Det låter skallbenen förskjutas vid förlossningen och gör att skallen kan följa hjärnans fortsatta tillväxt.
    • Kotpelaren består av 7 halskotor, 12 bröstkotor, 5 ländkotor samt korsbenet och svanskotorna. Storleken ökar nedåt eftersom belastningen ackumuleras.
    • Varje kota har en kotkropp som bär tyngden framtill och en kotbåge som bildar kanalen där ryggmärgen löper skyddad.
    • Diskarna mellan kotkropparna är stötdämpare som deformeras vid rörelse. Varje enskild kotled rör sig lite, men rörelsen summeras över många kotor till ryggradens totala rörlighet.
    • Kotpelarens dubbla S-form fjädrar vid belastning. En rak pelare hade fört stötarna från gången rakt upp mot skallbasen.
  3. Övre extremiteten – rörlighet före stabilitet

    Armen är byggd för att placera handen var som helst i rummet, och priset för den friheten är stabilitet. Följ i filmen hur få fasta benförbindelser skulderpartiet egentligen har mot bålen, och hur underarmens två ben kan vrida sig om varandra.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Skuldergördeln består av nyckelbenet (clavicula) och skulderbladet (scapula). Enda egentliga ledförbindelsen till bålen går via nyckelbenet mot bröstbenet – resten hålls på plats av muskulatur.
    • Axelleden är en kulled med grund ledskål på skulderbladet. Det ger mycket stort rörelseomfång men gör leden mer utsatt för att gå ur led än den djupa höftleden.
    • Underarmen har två ben: strålbenet (radius) på tumsidan och armbågsbenet (ulna) på lillfingersidan. När handflatan vänds nedåt roterar radius över ulna – armbågens gångjärnsled i sig kan inte vrida.
    • Handloven byggs av åtta små karpalben i två rader. Rörelsen fördelas mellan många små leder i stället för att koncentreras till en enda.
    • Nyckelbenet ligger ytligt och rakt framför bröstkorgens övre öppning, vilket förklarar varför det är ett vanligt frakturställe vid fall mot axeln.
  4. Nedre extremiteten – stabilitet före rörlighet

    Benet löser motsatt uppgift mot armen: det ska bära hela kroppsvikten och överföra kraft från marken upp genom bäckenet. Jämför medan du tittar hur bäckengördeln är förankrad jämfört med skuldergördeln, och lägg märke till hur olika mycket vikt skenben och vadben bär.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Höftbenet bildas av tre sammanvuxna ben – tarmben, sittben och blygdben. Bäckenbenen är fast förenade med korsbenet baktill, vilket prioriterar stabilitet framför rörlighet.
    • Höftleden är en kulled med djup ledskål och kraftiga ledband. Rörelseomfånget är mindre än i axelleden, men leden tål hela kroppsvikten.
    • Lårbenet (femur) är kroppens längsta och starkaste ben. Lårbenshalsen bildar en vinkel mellan skaftet och ledhuvudet och är den svagaste punkten i konstruktionen, särskilt när benmassan minskat med åldern.
    • Knäskålen (patella) ligger inbäddad i lårmuskelns sena. Den lyfter senan bort från leden och ökar därmed hävarmen vid knästräckning.
    • Skenbenet (tibia) bär i princip hela vikten ned till foten. Vadbenet (fibula) bär nästan ingen vikt utan fungerar som muskelfäste och bildar den yttre fotknölen.
    • Fotens ben är arrangerade i valv som fjädrar och fördelar belastningen mellan hälen och trampdynan vid varje steg.
  5. Muskelvävnad och muskelkontraktion

    Skelettet rör sig inte av sig självt. De här två filmerna går från muskeltyperna ned till själva mekanismen inuti muskelcellen. Fokusera på vad kalcium respektive ATP gör – det är kärnan i hela kontraktionen och återkommer i fysiologin resten av utbildningen.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.
    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Kroppen har tre muskeltyper: tvärstrimmig skelettmuskulatur som styrs viljemässigt, hjärtmuskulatur som är tvärstrimmig men självständigt rytmisk, och glatt muskulatur i kärl och inre organ som styrs autonomt.
    • Skelettmuskelns minsta funktionella enhet är sarkomeren, byggd av tunna aktin- och tjocka myosinfilament. Filamenten glider in mellan varandra – de förkortas inte själva.
    • Nervimpulsen frisätter acetylkolin i den motoriska ändplattan, vilket utlöser en impuls i muskelcellen som frigör kalcium från det sarkoplasmatiska nätverket. Kalcium frilägger bindningsställena på aktin så att myosinhuvudena kan fästa och dra.
    • ATP behövs både för dragrörelsen och för att myosinhuvudet ska släppa aktin igen, samt för att pumpa tillbaka kalcium. Avslappning är alltså en aktiv, energikrävande process.
    • En motorisk enhet är en motornerv och alla muskelfibrer den försörjer. Få fibrer per nerv ger finmotorisk precision, många fibrer per nerv ger kraft.
    • Muskler arbetar i par: när agonisten drar måste antagonisten ge efter. Muskeln kan bara dra, aldrig skjuta, vilket är skälet till att varje rörelse behöver en motsatt muskel för att gå tillbaka.
  6. Kroppens stora skelettmuskler

    Med mekanismen på plats blir de enskilda musklerna begripliga i stället för en namnlista. Titta efter logiken i namnen och efter var muskeln har sitt ursprung och sitt fäste – det avslöjar vilken rörelse den utför. Regeln är enkel: muskeln drar fästet mot ursprunget över den led den passerar.

    Film av Agne Paulsson, Högskolan Kristianstad. Öppna på YouTube. Inget laddas från YouTube förrän du klickar.

    Det här ska sitta kvar

    • Muskelnamn beskriver oftast form, läge, storlek, antal muskelhuvuden eller funktion. Biceps brachii betyder tvåhövdad överarmsmuskel, rectus abdominis rak bukmuskel.
    • Vilken rörelse en muskel gör bestäms av vilken led den passerar och på vilken sida. På bålen och armen böjer en muskel som ligger framför leden och sträcker en som ligger bakom. Vid knäleden är förhållandet det omvända – lårets framsida sträcker knät och baksidan böjer det – eftersom benanlaget roterar under fosterutvecklingen. Det avgörande är alltid på vilken sida om ledens rörelseaxel muskeln passerar, inte om den ligger framtill eller baktill på kroppen.
    • På armen abducerar deltamuskeln armen utåt, biceps brachii böjer armbågen och vänder handflatan uppåt, och triceps brachii sträcker armbågen.
    • På bålen drar den stora bröstmuskeln armen framåt-inåt, den breda ryggmuskeln drar den bakåt-nedåt, och de raka och sneda bukmusklerna böjer och vrider bålen samt höjer buktrycket.
    • På benet sträcker fyrhövdade lårmuskeln knät, hamstringsmusklerna på baksidan böjer det, och sätesmuskulaturen sträcker höften och stabiliserar bäckenet i stående på ett ben.
    • Vadmusklerna går samman i hälsenan och lyfter hälen vid frånskjut. Muskler med stor massa och långt avstånd till större kärl och nerver är också de som i litteraturen beskrivs som injektionsställen.

Testa dig själv

10 frågor om rörelseorganen. Svaren sparas inte — det här är till för dig, inte för statistiken.

  1. Varför blir ryggradens totala rörelse stor trots att varje enskild kotled rör sig mycket lite?
  2. Vad är kalciumets roll när en skelettmuskel drar ihop sig?
  3. Varför går axelleden lättare ur led än höftleden?
  4. Vilken funktion fyller knäskålen (patella)?
  5. Varför krävs ATP inte bara för att spänna muskeln utan också för att slappna av den?
  6. Vad skiljer kompakt benvävnad från spongiös benvävnad?
  7. Vad händer med rörelsen om antagonisten inte slappnar av när agonisten drar?
  8. Varför är bäckengördeln så mycket stabilare än skuldergördeln?
  9. Varför är fontanellerna öppna hos ett nyfött barn?
  10. Varför kan handflatan vändas uppåt och nedåt trots att armbågsleden är en gångjärnsled?