Insulin

Insulin är ett peptidhormon som produceras av betacellerna i pankreas och används som läkemedel för att sänka blodsocker vid diabetes mellitus typ 1 och vid insulinkrävande diabetes typ 2.

Verkningsmekanism & klassificering

Insulin binder till insulinreceptorn på cellytan och aktiverar intracellulär signalering som ökar glukosupptag i muskel- och fettceller samt hämmar hepatisk glukosproduktion.

Direktverkande (snabbverkande) insulinanaloger (t.ex. lispro, aspart, glulisin) ges i samband med måltid och har snabb insättning och kort duration.

Mellanverkande insulin (NPH-insulin) ges 1–2 gånger dagligen som baskontroll.
Långverkande analoger (t.ex. glargin, detemir, degludek) ger jämnare basalinsulinprofil utan tydliga toppar.
Mixinsulin kombinerar direkt- och mellanlångverkande insulin i fast proportion.
Humaninsulin (Actrapid, Insulatard) används också och har något längre insättningstid än analogerna.

Indikationer

Diabetes mellitus typ 1 — livslång insulinbehandling nödvändig.
Diabetes mellitus typ 2 med otillräcklig metabol kontroll på perorala antidiabetika.
Graviditetsdiabetes när livsstilsåtgärder inte räcker.
Hyperglykemi i slutenvård (t.ex. postoperativt, vid infektion).
Diabetisk ketoacidos (DKA) och hyperosmolärt hyperglykemiskt tillstånd (HHS) — IV-insulin.

Biverkningar & risker

Hypoglykemi är den vanligaste och viktigaste biverkan — risk ökar vid för hög dos, uteblivet måltidsintag, ökad fysisk aktivitet.

Viktuppgång är vanligt vid insulinbehandling.
Lipohypertrofi vid upprepad injektion på samma ställe — ger förändrad absorption.
Allergisk reaktion (lokal rodnad/svullnad vid injektionsstället) är sällsynt.
Hypokalemi kan uppstå vid IV-insulintillförsel (insulin driver K+ intracellulärt).

Omvårdnadsobservationer

Kontrollera blodsockervärde (P-glukos) före insulininjektioner och dokumentera.
Rotera injektionsställen systematiskt (mage, lår, skinkorna) för att undvika lipohypertrofi.

Kontrollera korrekt förvaringstemperatur — öppnat insulin förvaras i rumstemperatur (upp till 4 veckor), oanvänt i kylskåp.

Informera om hypoglykemisymtom och åtgärder: snabbsocker (druvsocker), glucagel, iv-glukos.
Vid insulinpump — kontrollera pump, kateter och injektionsställe dagligen.

Larmtecken

Svettning, darrning, hjärtklappning, oro — hypoglykemi; om patienten är vid medvetande ge snabbverkande socker oralt.
Medvetslöshet hos diabetespatient — misstänk svår hypoglykemi, ge IV-glukos eller glukagon.
P-glukos < 4,0 mmol/L — hypoglykemi som kräver åtgärd.

Referensvärden

Hypoglykemigräns (P-glukos): < 4,0 mmol/L [Verifiera mot lokala rutiner]
Behandlingsmål P-glukos (faste, vuxna med T2DM): 4,0–7,0 mmol/L [Verifiera mot källa]

Läkemedelsgrupper

Snabbverkande analoger: insulin lispro (Humalog), insulin aspart (NovoRapid), insulin glulisin (Apidra)
Mellanverkande: NPH-insulin (Insulatard, Humulin NPH)
Långverkande analoger: insulin glargin (Lantus, Toujeo), insulin detemir (Levemir), insulin degludek (Tresiba)
Humaninsulin: Actrapid (snabbverkande), Insulatard (mellanlångverkande)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Basalinsulin: Långverkande insulin som ger bakgrundstäckning dygnet runt och hämmar hepatisk glukosproduktion.
Bolusinsulin: Snabbverkande insulin givet i samband med måltid för att täcka glukosbelastning från mat.
Lipohypertrofi: Fettvävnadstillväxt på insulininjektionsstället vid upprepad injektion i samma område; ger förändrad och opålidlig insulinabsorption.
Hypoglykemi: P-glukos < 4,0 mmol/L med symtom; allvarlig hypoglykemi kan ge kramper och medvetslöshet.