Metformin & perorala

Perorala antidiabetika och icke-insulininjekterbara läkemedel används vid diabetes mellitus typ 2 för att sänka blodsocker via olika mekanismer; metformin är förstahandsval.

Klassificering & verkningsmekanism

Metformin (biguanid) minskar hepatisk glukosproduktion (glukoneogenes) och ökar perifer insulinkänslighet; förstahandsval vid T2DM.

SGLT2-hämmare (t.ex. empagliflozin, dapagliflozin) blockerar natriumglukoskotransportör 2 i njurtubuli och ökar glukosuttsöndring i urinen; kardioprotektion och njurskydd visad i studier.

GLP-1-receptoragonister (t.ex. semaglutid, liraglutid) efterliknar inkretinhormonet GLP-1 och ökar insulinfrisättning glukosberoendet, minskar glukagonsekretion och sänker kroppsvikt.

DPP-4-hämmare (gliptiner, t.ex. sitagliptin) hämmar nedbrytning av inkretiner och ökar postprandial insulinfrisättning.

Sulfonureider (t.ex. glibenklamid, glipizid) stimulerar betacellerna att frisätta insulin oberoende av blodsocker — risk för hypoglykemi.

Akarbos hämmar alfaglukosidas i tarmen och fördröjer kolhydratabsorption.

Indikationer & val av preparat

Metformin är förstahandsval vid T2DM om tolererat och njurfunktionen tillåter (eGFR > 30).
SGLT2-hämmare och GLP-1-agonister rekommenderas vid T2DM med känd hjärt-kärlsjukdom eller hög kardiovaskulär risk.
GLP-1-agonister (semaglutid) ger också kliniskt signifikant viktnedgång och rekommenderas vid fetma.
DPP-4-hämmare är vältolererarade och kan läggas till vid otillräcklig effekt av metformin.
Sulfonureider ger god glukossänkning men har biverkan hypoglykemi och viktnedgång används mer sällan.

Biverkningar

Metformin: gastrointestinala biverkningar (illamående, diarré) initialt — börja med låg dos och öka gradvis; risk för laktacidos vid njursvikt, dehydrering och kontraststudie.

SGLT2-hämmare: genitala svampinfektioner och UVI, ökad urinproduktion, sällsynt euglykemisk DKA.
GLP-1-agonister: illamående och kräkning initialt (vanligast), fördröjd magtömning, viss ökad risk för pankreatit.
Sulfonureider: hypoglykemi och viktuppgång.
DPP-4-hämmare: generellt vältolererade, sällsynt artralgi.

Omvårdnadsobservationer

Metformin ska pausas inför kontraströntgen och kirurgi — risk för laktacidos.
Kontrollera eGFR regelbundet vid metforminbehandling — kontraindicerat vid eGFR < 30.
Informera om tecken på UVI och genitala svampinfektioner vid SGLT2-hämmaranvändning.
Monitorera viktutveckling och P-glukos regelbundet.
Kontrollera HbA1c var 3:e månad vid otillräcklig kontroll, annars var 6:e månad.

Larmtecken

Illamående, magsmärta, kräkning och andningsproblem hos metforminpatient med njursvikt eller dehydrering — misstänkt laktacidos.
Tecken på euglykemisk DKA hos patient med SGLT2-hämmare: illamående, kräkning, magsmärta trots normalt blodsocker.
Hypoglykemisymtom hos patient på sulfonureid.

Referensvärden

eGFR-gräns för metformin: Kontraindicerat vid eGFR < 30 mL/min/1,73m² [Verifiera mot källa]
HbA1c behandlingsmål (individuellt): Varierar; vanligen 42–52 mmol/mol [Verifiera mot lokala riktlinjer]

Läkemedelsgrupper

Biguanider: metformin (Glucophage)
SGLT2-hämmare: empagliflozin (Jardiance), dapagliflozin (Forxiga), kanagliflozin
GLP-1-agonister: semaglutid (Ozempic, Rybelsus), liraglutid (Victoza), dulaglutid (Trulicity)
DPP-4-hämmare: sitagliptin (Januvia), saxagliptin, alogliptin
Sulfonureider: glibenklamid, glipizid, glimepirid

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Inkretin: Tarmsekreterat hormon (GLP-1, GIP) som stimulerar betacellerna till insulinfrisättning i glukosberoendet sätt efter måltid.
SGLT2: Natriumglukoskotransportör 2 i proximala njurtubuli; blockad ökar glukosuttsöndring i urin och sänker blodsocker.
Euglykemisk DKA: Sällsynt komplikation till SGLT2-hämmare: ketoacidos med normalt eller lätt förhöjt blodsocker — kan missas om blodsocker inte är markant förhöjt.
Laktacidos: Allvarlig komplikation till metformin vid njursvikt eller hypoxi; laktat ackumuleras och orsakar metabol acidos.