Opioider

Opioider är starka analgetika som verkar på opioidreceptorer i CNS och används vid måttlig till svår smärta, men medför risk för beroende, andningsdepression och andra biverkningar.

Verkningsmekanism

Opioider binder till mu-, kappa- och delta-opioidreceptorer i hjärnan, ryggmärgen och perifera vävnader och minskar smärtsignalering.

Aktivering av mu-receptorer ger analgesi, eufori, sedering och andningsdepression.
Opioider hämmar tarmrörelser via opioidreceptorer i tarmen, vilket ger förstoppning som biverkan.
Tolerans (minskad effekt vid fortsatt dos) och fysiskt beroende kan uppstå vid längre tids behandling.

Indikationer & klassificering

Svag opioid (steg 2 i WHO:s smärttrappa): tramadol, kodein — vid måttlig smärta som inte svarar på paracetamol/NSAID.
Stark opioid (steg 3): morfin, oxikodon, fentanyl, hydromorfon — vid svår smärta, cancersmärta, postoperativ smärta.
Morfin är förstahandsval vid svår akut och cancerrelaterad smärta i Sverige.

Fentanyl finns i transdermala plåster för stabil, kronisk smärta samt i buccala/intranasala beredningar för genombrottssmärta.

Biverkningar

Andningsdepression är den allvarligaste biverkan — sänkt andningsfrekvens och syrgas-mättnad.
Förstoppning uppstår hos nästan alla patienter och profylaktisk laxering ska alltid ordineras parallellt.
Illamående och kräkning är vanliga, särskilt initialt.
Sedering, dåsighet och förvirring, framför allt hos äldre och vid njursvikt.
Urinretention kan förekomma.
Eufori och risk för psykiskt beroende vid olämplig användning.

Omvårdnadsobservationer & monitorering

Monitorera andningsfrekvens, saturation och medvetandegrad regelbundet under opioidbehandling.
Naloxon (opioidantagonist) ska finnas tillgängligt och sjuksköterskan ska känna till indikationen för administration.
Kontrollera smärtskattning regelbundet (NRS/VAS) och dokumentera effekten av given dos.
Informera om förstoppningsrisk och se till att laxantia ordineras vid regelbunden opioidbehandling.
Beakta njurfunktion — aktiva metaboliter kan ackumuleras vid nedsatt njurfunktion och ge förlängd och förstärkt effekt.
Övervaka patienten extra noga de första timmarna och vid dosökning.

Larmtecken

Andningsfrekvens under 8 andetag per minut eller saturation sjunkande trots syrgas — tecken på andningsdepression.
Pinpoint-pupiller (mios) och medvetslöshet — opioidintoxikation.
Kraftig sedering som patienten inte reagerar normalt på.

Referensvärden

Andningsfrekvens (larmgräns vid opioidbehandling): < 8/min [Verifiera mot lokala rutiner]

Läkemedelsgrupper

Svaga opioider: tramadol, kodein
Starka opioider: morfin, oxikodon, hydromorfon
Transdermala opioider: fentanylplåster, buprenorfinplåster
Antagonist: naloxon (Naloxone, Narcan)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Opioidreceptor: Proteiner (mu, kappa, delta) i CNS och perifera vävnader som opioider binder till och aktiverar för att ge analgesi och andra effekter.
Tolerans: Minskad effekt av samma dos vid upprepad opioidbehandling — kräver dosökning för att bibehålla analgetisk effekt.
Opioidrotation: Byte från ett opioid till ett annat för att minska biverkningar eller förbättra smärtlindring vid tolerance eller oacceptabla biverkningar.
WHO:s smärttrappa: Trestegsmodell för farmakologisk smärtbehandling: steg 1 (paracetamol/NSAID), steg 2 (svaga opioider), steg 3 (starka opioider).