Orems egenvårdsteori

Dorothea Orems egenvårdsteori utgår från att individen har ett naturligt behov av att ta hand om sig själv och att omvårdnadens uppgift är att kompensera för brister i personens egenvårdskapacitet.

Definition & bakgrund

Dorothea Orem (1914–2007) var en amerikansk omvårdnadsteoretiker som publicerade sin egenvårdsteori i 'Nursing: Concepts of Practice' (1971, reviderad till 2001).

Teorin bygger på övertygelsen att individen som regel vill och kan ta hand om sig själv, och att omvårdnad behövs när denna förmåga är nedsatt.

Orem inkluderar i teorin begreppet 'beroende omsorg' — vård som ges till personer som inte kan ge sig själva egenvård, till exempel barn eller svårt sjuka.

Teorin är tydligt praktikfokuserad och syftar till att styra hur sjuksköterskan väljer och justerar sin nivå av stöd.

Tre delsystem

Helt kompenserande system: sjuksköterskan utför all egenvård för patienten, som vid medvetslöshet eller svår invaliditet.

Delvis kompenserande system: sjuksköterskan och patienten delar ansvar; sjuksköterskan kompletterar det patienten inte kan göra själv.

Stödjande-undervisande system: patienten kan utföra egenvård men behöver undervisning, vägledning eller psykologiskt stöd av sjuksköterskan.

Systemvalet ska kontinuerligt omprövas — en patient kan röra sig från helt till delvis kompenserande i takt med tillfrisknande.

Egenvårdskrav och egenvårdsunderskott

Egenvårdskrav (self-care requisites) är de handlingar som krävs för att uppnå och bibehålla hälsa — Orem delar in dem i universella, utvecklingsrelaterade och hälsoavvikelserelaterade krav.

Egenvårdsunderskott uppstår när personens egenvårdskapacitet är otillräcklig i förhållande till egenvårdskraven — det är i detta gap omvårdnad träder in.

Att bedöma egenvårdsunderskottets art och storlek är centralt för att välja rätt stödnivå.
Egenvårdskapacitet kan påverkas av faktorer som ålder, hälsotillstånd, kunskap, motivation och sociala resurser.

Tillämpning i vården

Sjuksköterskan bedömer patientens egenvårdskapacitet vid inskrivning och identifierar specifika egenvårdsunderskott.

Undervisning och information är centrala omvårdnadsinterventioner inom det stödjande-undervisande systemet, till exempel diabetesundervisning.

Teorin lämpar sig väl vid planering av utskrivning och stöd i hemmet där målet är att stärka patientens egenvård.
Orem betonar att ökat patientoberoende är ett viktigt omvårdnadsmål — inte passivt omhändertagande.

Begrepp

Egenvård: De handlingar individen utför på eget initiativ för att upprätthålla sitt välmående och sin hälsa.
Egenvårdsunderskott: Det gap som uppstår när personens egenvårdskapacitet inte räcker för att möta egenvårdskraven — omvårdnadens fokus.
Kompenserande system: Orems modell för att beskriva graden av sjuksköterskans stöd: helt, delvis eller stödjande-undervisande.
Egenvårdskapacitet: Personens förmåga och beredvillighet att genomföra egenvårdshandlingar.