Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom är en affektiv sjukdom med episoder av mani eller hypomani omväxlande med depressiva episoder, som medför betydande funktionsnedsättning.

Bakgrund & mekanism

Bipolär typ I karaktäriseras av minst en manisk episod; bipolär typ II av hypomana episoder och depressiva episoder.
Genetisk komponent är stark — förstagradssläktingar har markant förhöjd risk.
Sömncykeln, cirkadiana rytmer och neurobiologiska system (dopamin, serotonin, glutamat) är involverade.

Triggerfaktorer: sömnbrist, substansmissbruk, stress och vissa läkemedel (t.ex. antidepressiva utan stämningsstabilisator).

Symtom & kliniska fynd

Mani: förhöjt eller irritabelt stämningsläge, minskat sömnbehov, grandiositet, ökat mål-riktat beteende, tankeflykt och risktagande beteende.

Hypomani: liknande mani men kortare duration och utan allvarlig funktionspåverkan eller psykotiska symtom.
Depressiva episoder liknar unipolär depression men kan ha atypiska drag som hypersomni och viktökning.
Blandepisoder med simultana maniska och depressiva symtom ökar suicidrisken.
Psykotiska symtom (vanföreställningar om storhet) kan förekomma vid svår mani.

Utredning & bedömning

Noggrann anamnes inklusive episodernas art, duration och ev. psykotiska inslag.
Uteslut sekundär mani (tyreoidearubbning, substansintoxikation, neurologisk sjukdom).
Stämningsdiagram kan hjälpa patienten att identifiera mönster och tidiga varningssignaler.
Bedöm alltid suicidrisk — risken är kraftigt förhöjd, särskilt vid blandtillstånd.
MDQ (Mood Disorder Questionnaire) kan användas som screening.

Behandling

Stämningsstabiliserare är grunden i långtidsbehandlingen.
Akut mani kräver ofta antipsykotiska läkemedel och ökad dosering av stämningsstabilisator.

Depressiva episoder behandlas med försiktighet — antidepressiva ges aldrig utan stämningsstabilisator pga. risk för manisk switch.

Psykoedukation är central — patienten ska känna till sjukdomen och tidig tecken på episodstart.
Regelbunden sömn, stressminskning och alkoholfrihet är icke-farmakologiska hörnstenar.

Omvårdnad

Vid mani: säkerställ trygg miljö, minska stimuli, stöd sömn och bedöm säkerhet (ekonomiska beslut, riskbeteende).
Etablera terapeutisk allians även under hypomana faser då patienten ofta saknar sjukdomsinsikt.
Informera närstående om sjukdomens förlopp och krigsplan vid episodstart.
Dokumentera och rapportera tecken på kommande episod (t.ex. minskad sömn, ökad aktivitet).
Stöd kontinuerlig läkemedelsföljsamhet — avbrott är vanlig utlösande faktor.

Larmtecken

Svår mani med psykotiska inslag, agitation eller våldsrisk — kräver akut psykiatrisk bedömning.
Suicidtankar med plan — bipolär sjukdom har en av de högsta suicidmortaliteterna bland psykiatriska diagnoser.
Kraftigt minskat sömnbehov (< 3 timmar/natt) som tidig signal på manisk episod.

Läkemedelsgrupper

Stämningsstabilisatorer (litium, valproat, lamotrigin)
Antipsykotiska läkemedel (vid akut mani och förebyggande)
Bensodiazepiner (kortvarigt vid svår agitation)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Mani: Episod med förhöjt eller irritabelt stämningsläge, minskat sömnbehov, grandiosa idéer och nedsatt omdöme som varar minst en vecka.
Hypomani: En mildare form av mani med kortare duration (minst 4 dagar) och utan allvarlig funktionspåverkan eller psykotiska symtom.
Manisk switch: Att en depressiv patient övergår till manisk episod, ofta utlöst av antidepressiva läkemedel utan skyddande stämningsstabilisator.
Psykoedukation: Systematisk patientundervisning om sjukdomens natur, förlopp och behandling för att öka sjukdomsinsikt och egenvårdsförmåga.