Depression

Depression är ett affektivt syndrom karaktäriserat av nedstämdhet, minskat intresse och energibrist som varar minst två veckor och påverkar daglig funktion.

Bakgrund & mekanism

Depression delas in i egentlig depression (unipolär), dystymi (persisterande depressiv störning) och säsongsbunden depression.

Patofysiologin är komplex och involverar serotonerga, noradrenerga och dopaminerga system samt neuroplasticitet.
Riskfaktorer inkluderar genetisk sårbarhet, psykosocialt trauma, kronisk smärta och tidigare depressiva episoder.
Prevalensen i Sverige är ca 5–10 % och sjukdomen är vanligare hos kvinnor.

Symtom & kliniska fynd

Kärnsymtom: nedstämdhet, minskat intresse/glädje (anhedoni) och energibrist.

Tillkommande symtom: sömnstörning, aptitförändring, koncentrationssvårigheter, känslor av värdelöshet och skuld, psykomotorisk hämning eller agitation.

Suicidtankar förekommer och måste alltid bedömas aktivt.
Somatiska symtom som huvudvärk och magbesvär är vanliga, särskilt hos äldre.
Svår depression kan inkludera psykotiska symtom (vanföreställningar och hallucinationer).

Utredning & bedömning

Strukturerad anamnes med fokus på debutsymtom, duration, funktionspåverkan och suicidalitet.
Skattningsskalor: PHQ-9 används för screening och uppföljning; MADRS används kliniskt.
Uteslut somatiska orsaker (tyreoidearubbning, B12-brist, anemi) via blodprover.
Bedöm alltid suicidrisken med strukturerat verktyg och dokumentera.
Skillnad mot bipolär sjukdom är viktig att klargöra — fråga om hypomana/maniska episoder.

Behandling

Lindrig depression: psykologisk behandling (KBT, IPT) är förstahandsval.
Måttlig till svår depression: kombination av antidepressiv läkemedelsbehandling och psykoterapi.
ECT (elektrokonvulsiv terapi) vid terapiresistent eller svår depression med livshotande symtom.
Fysisk aktivitet har dokumenterad antidepressiv effekt som tillägg till annan behandling.
Uppföljning är avgörande — risk för återfall är hög.

Omvårdnad

Skapa en trygg, icke-dömande relation och visa genuint intresse för patientens upplevelse.
Bedöm och dokumentera suicidrisk vid varje kontakt enligt lokal rutin.
Stöd struktur i vardagen: sömn, måltider och lätt aktivitet även vid svår nedstämdhet.
Informera patient och närstående om sjukdomen, behandling och vikten av att slutföra kuren.
Uppmärksamma biverkningar av antidepressiva och motivera till fortsatt behandling.

Larmtecken

Akuta suicidtankar med konkret plan eller intention — kräver omedelbar bedömning.
Psykotiska symtom (hallucinationer, vanföreställningar) vid depressiv episod.
Svår psykomotorisk hämning med utebliven vätskeintag eller matvägran.
Plötslig förbättring av stämningsläge hos suicidal patient — kan indikera beslutat suicid.

Läkemedelsgrupper

SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare) — förstahandsval
SNRI (serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare)
TCA (tricykliska antidepressiva) — vid behandlingssvikt
ECT (elektrokonvulsiv terapi) — vid svår/terapiresistent depression

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Anhedoni: Oförmåga att känna glädje eller intresse för tidigare omtyckta aktiviteter — kärnsymtom vid depression.
MADRS: Montgomery Åsberg Depression Rating Scale — skattningsskala för depressionens svårighetsgrad, används kliniskt i Sverige.
PHQ-9: Patient Health Questionnaire-9 — nio-frågors självskattningsformulär för screening av depression.
ECT: Elektrokonvulsiv terapi — behandling med kontrollerade elektriska stimuli som inducerar ett krampanfall, effektivt vid svår depression.