Dra upp ur spädd lösning

A Efter avsnittet kan du

• räkna ut hur många ml av en färdigblandad lösning som motsvarar ordinationen
• lösa NKSE:s tvåstegsfråga i ett svep: först spädningen, sedan dosen
• upptäcka tiofaktorfelet som uppstår när man räknar på ampullens styrka i stället för den nya

B Prova först

C Genomgång

Sprutan med 10 ml morfin 1 mg/ml ligger klar, och ordinationen är 3,5 mg. När spädningen är gjord är den nya lösningen ditt nya läkemedel med en ny styrka, och dosen räknas exakt som i injektionsmodulen: ordinerad mängd delad med styrkan ger volymen, 3,5 mg ÷ 1 mg/ml = 3,5 ml. Med 1 mg/ml blir det extra enkelt – antalet mg är antalet ml – och det är just därför man späder till 1 mg/ml. Det här avsnittet tar det andra steget: att dra upp rätt volym ur en lösning som du eller någon annan redan har blandat.

Samma tänk gäller pulver som löses. Cefotaxim 1 g som löses till 10 ml har styrkan 1 000 mg ÷ 10 ml = 100 mg/ml, och 500 mg är då 5 ml. Räkna alltid fram den nya styrkan först, sedan volymen – utan styrkan går volymen inte att räkna. Tänk också på att pulvret själv tar plats: den färdiga lösningen kan bli något större än vätskan du tillsatte, och styrkan som gäller är den spädningsanvisningen anger. På provet räknar du på den totalvolym som uppgiften ger.

Det är fortfarande triangeln dos, styrka och volym, och det enda som kan gå fel är vilken styrka som sätts in i divisionen. Ampullens 10 mg/ml gäller inte längre – den styrkan försvann i förra steget – så det är den nya styrkan som räknas. En rimlighetskontroll som alltid fungerar är andelen: dosen är en del av hela mängden i sprutan, och volymen ska vara samma del av totalvolymen. 7,5 mg av 10 mg är tre fjärdedelar, alltså tre fjärdedelar av 10 ml, det vill säga 7,5 ml. På samma sätt är 500 mg hälften av 1 g, alltså hälften av 10 ml.

Felet som fäller flest är att dela med ampullens styrka i stället för den nya: 3,5 mg ÷ 10 mg/ml = 0,35 ml, en tiondel av rätt volym. Det är ett tiofaktorfel, och det är farligt åt båda hållen – räknar du tvärtom, på 1 mg/ml fast sprutan innehåller ospädd 10 mg/ml, ger du tio gånger för mycket. Därför hör märkningen från förra avsnittet ihop med uträkningen: styrkan du räknar på måste vara den som står på sprutan. På NKSE kommer de två stegen som a) och b): hur många ml natriumklorid du späder med, och hur många ml av den spädda lösningen du ger. Räkna dem i ordning, skriv ut båda enheterna – 9 ml och 7,5 ml, inte bara 9 och 7,5 – och kontrollera b) baklänges: 7,5 ml × 1 mg/ml = 7,5 mg.

Nästa avsnitt flyttar tillsatsen från sprutan till en infusionspåse. Där är det första steget detsamma – läkemedlet löses eller späds – men frågan blir en annan: inte hur många ml du drar upp, utan vilken hastighet pumpen ska gå med för att hela dosen ska vara inne på utsatt tid.

Formelkort