mg per kg

A Efter avsnittet kan du

• räkna ut en viktbaserad dos i milligram utifrån mg per kg och patientens vikt
• räkna om den avrundade dosen till en volym i ml utifrån läkemedlets styrka
• skilja på patientens aktuella vikt och en gissad eller inaktuell vikt i journalen
• kontrollera att dosen och volymen hänger ihop med en snabb baklängesräkning

B Prova först

C Genomgång

En injektionsflaska gentamicin 40 mg/ml säger ingenting om hur många milligram en enskild patient ska ha – det avgörs av vikten. Viktbaserad dosering betyder att ordinationen anges per kilo kroppsvikt, till exempel 5 mg per kg, och uppgiften är att räkna fram både dosen i milligram och den volym som ska dras upp eller ges.

Regeln har två steg. Först räknas dosen fram: mg per kg multiplicerat med patientens vikt i kilo ger dosen i milligram. En patient på 80 kg som ordineras 5 mg/kg ska ha 5 × 80 = 400 mg. Därefter räknas volymen precis som vid vilken injektion som helst: dosen delad med läkemedlets styrka. Är styrkan 40 mg/ml blir volymen 400 ÷ 40 = 10 ml.

Ordningen mellan de två stegen är inte valfri. Dosen räknas fram och avrundas till ett helt antal milligram FÖRST – det är den siffran som står i journalen och som blir styrande för allt som händer sedan. Volymen räknas ur den avrundade dosen, aldrig ur uträkningen som den såg ut innan avrundningen. Se det som samma mängd–styrka–volym-triangel som i tidigare avsnitt, fast med ett steg före: mängden i triangeln beror här på ett fjärde tal, vikten, innan triangeln ens går att använda.

Att räkna volymen på den oavrundade dosen är ett vanligt fel: 6,5 mg/kg × 47 kg = 305,5 mg ska först avrundas till 306 mg. Räknar du i stället direkt på 305,5 mg mot en styrka på 40 mg/ml blir svaret 7,6 ml i stället för de korrekta 7,7 ml – en liten skillnad, men fel är fel.

Minst lika viktigt är vilken vikt som används. Det ska alltid vara patientens aktuella, uppmätta vikt – inte en vikt från förra inläggningen, inte en vikt som patienten själv uppger ur minnet, och inte en gissning grundad på hur patienten ser ut. Är vikten fel spelar det ingen roll hur exakt resten av uträkningen är: dosen blir ändå fel, och för vissa läkemedel är marginalen mellan verksam dos och skadlig dos liten.

På NKSE är viktbaserade uppgifter vanliga inom både antibiotika och smärtlindring, och de testar ofta just steget mellan ordination och dos, inte bara själva divisionen. Nästa avsnitt bygger vidare på samma princip, fast med ett mellansteg: en dygnsdos som först ska delas på flera doser under dygnet innan viktdoseringen kan räknas.

Formelkort