Hypokalemi

Hypokalemi

Hypokalemi definieras som en onormalt låg koncentration av kalium i blodet, specifikt när serumkalium understiger 3,5 mmol/L. Kalium är en essentiell elektrolyt som spelar en avgörande roll i ett flertal fysiologiska processer, inklusive upprätthållandet av membranpotentialen i celler, nervimpulsernas fortledning, muskelkontraktion (inklusive hjärtmuskeln) och syra-basbalansen. En obalans i kaliumnivåerna kan därför få betydande konsekvenser för kroppens funktion.

Symtom på Hypokalemi

Symtomen vid hypokalemi är varierande och beror ofta på hur uttalad kaliumbristen är samt hur snabbt den har utvecklats. Vanliga symtom inkluderar:

• Allmän muskelsvaghet och trötthet: Detta är ofta ett tidigt tecken, då kalium är kritiskt för muskelcellernas normala funktion. I svåra fall kan det leda till rabdomyolys.
• Gastrointestinala besvär: Patienter kan uppleva illamående, kräkningar och buksmärtor. Minskad tarmmotilitet är också vanligt, vilket kan manifestera sig som obstipation. I allvarligare fall kan detta progrediera till ett subileus eller till och med ett paralytiskt ileus, där tarmens rörelser upphör helt.
• Ökade urinmängder (polyuri): Njurens förmåga att koncentrera urin kan försämras vid hypokalemi, vilket leder till ökad urinproduktion och risk för dehydrering.
• Kardiovaskulära effekter: Hjärtat är särskilt känsligt för kaliumrubbningar. Hypokalemi kan orsaka arytmier, såsom extrasystolier, takykardi och i allvarliga fall ventrikulär fibrillation. EKG-förändringar som T-vågsutflackning, ST-sänkningar och förekomst av U-vågor är typiska fynd.
• Neurologiska symtom: Även om mindre vanliga kan parestesier (domningar och stickningar) och i sällsynta fall förvirring förekomma.

Diagnosen ställs genom mätning av serumkalium. Behandlingen syftar till att korrigera kaliumbristen, antingen peroralt eller intravenöst, samt att behandla den underliggande orsaken till hypokalemin.