Clostridioides difficile

Clostridioides difficile (C. difficile) är en sporbildande anaerob stav som orsakar antibiotikaassocierad diarré och kolit, och är en av de vanligaste och allvarligaste VRI-smittorna i vården.

Bakgrund & patofysiologi

C. difficile är en obligat anaerobisk gram-positiv stav som bildar mycket tåliga sporer — resistenta mot alkohol och vanlig ytdesinfektion.

Infektion uppstår när antibiotika stör normalfloran i tarmen, vilket ger C. difficile möjlighet att överdominera och producera toxiner (toxin A och toxin B).

Toxin A och toxin B skadar tarmepitelet, utlöser inflammation och orsakar sekretorisk diarré, ibland pseudomembranös kolit.

Sporer sprids fekal-oralt via händer och kontaminerade ytor — kan överleva månader i miljön.

Riskfaktorer: antibiotikabehandling (särskilt bredspektrum), ålder >65 år, protonpumpshämmare, sjukhusvistelse och immunsuppression.

Symtom & diagnos

Vattning, illaluktande diarré (>3 lösa avföringar/dygn) under eller efter antibiotikabehandling.
Buksmärtor och bukömhet, illamående, feber och leukocytos.
Allvarliga fall: pseudomembranös kolit, toxiskt megakolon, tarmgenombrott och sepsis.
Diagnos: PCR eller enzymimmunoassay (EIA) för toxin A/B i avföringsprov.
CDI-score används för att bedöma svårighetsgraden och styra behandlingsvalet.

Smittskydd & prevention

Kontaktprevention med enkelrum och strikta hygienrutiner är obligatoriska vid C. difficile-infektion.
Handtvätt med tvål och vatten tar bort sporer — alkoholbaserad handdesinfektion är otillräcklig mot sporer.
Ytdesinfektion med klorbaserade produkter (inte enbart alkohol) för att eliminera sporer från patientnära ytor.
Restriktiv antibiotikaanvändning och antibiotic stewardship är den viktigaste preventiva strategin.
Fortsätt isolering tills patienten är diarréfri i minst 48 timmar.

Behandling & omvårdnad

Sätt ut utlösande antibiotika om möjligt.
Vätskebalans och elektrolytkorrektion är prioriterade omvårdnadsåtgärder.
Kontakta vårdhygienisk enhet och smittskyddsläkare — C. difficile är anmälningspliktig i Sverige.
Recidivrisk är hög (20–30%) — informera patienten om symtom att söka för.

Larmtecken

Tecken på toxiskt megakolon: plötslig minskning av diarré kombinerat med bukdistension, feber och sepsis.
Blodiga avföringar med systemisk påverkan — misstänk pseudomembranös kolit.
Snabbt stigande leukocytos (>20 x10⁹/L) vid CDI — tecken på allvarligt förlopp.

Läkemedelsgrupper

Vankomycin peroralt — förstahandsbehandling vid CDI
Fidaxomicin peroralt — vid recidiverande CDI eller svår CDI
Metronidazol — andrahandsalternativ vid lindrig CDI
Bezlotoxumab (monoklonal antikropp) — adjuvant för att minska recidivrisk

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

CDI: Clostridioides difficile-infektion — tarmsjukdom orsakad av toxinproducerande C. difficile efter rubbning av normalfloran.
Pseudomembranös kolit: Svår koloninflammation vid CDI med gulfärgade pseudomembran på tarmepitelet synliga vid endoskopi.
Antibiotic stewardship: Strukturerat program för att optimera antibiotikaval, dos och behandlingslängd och därmed minska resistensutveckling.
Toxiskt megakolon: Livshotande komplikation med kraftig kolondilatation, tarmparalys och systemisk septisk påverkan.