Virus

Virus är obligata intracellulära parasiter som saknar eget ämnesomsättning och förökar sig enbart inuti värdcellens replikationsmaskineri — de kan inte behandlas med antibiotika.

Bakgrund & struktur

Virus består av nukleinsyra (DNA eller RNA) omgiven av ett proteinskal (kapsid), och ibland ett lipidhölje (envelope) från värdcellens membran.

Höljeförsedda virus (t.ex. influensa, HIV, SARS-CoV-2) är känsligare för ytdesinfektion med etanol än nakna virus (t.ex. norovirus, adenovirus).

Virus binder specifikt till receptorer på värdcellen, injicerar genetiskt material och utnyttjar cellens ribosomer för replikation.

Inkubationstiden (tid från exposition till symtom) varierar kraftigt: från 1–2 dagar för influensa till veckor för HIV eller hepatit.

Kliniskt viktiga virus

Influensavirus orsakar säsongsbetonade epidemier med feber, muskelvärk och andningspåverkan — allvarligast hos äldre, gravida och immunsupprimerade.

Norovirus sprids fekal-oralt och via aerosoler vid kräkning, ger kraftig gastroenterit och är svårt att eliminera med etanol (kräver sporicide/klorin).

SARS-CoV-2 sprids via luftburna droppar och kontakt och kan ge allt från lindrig övre luftvägsinfektion till svår pneumoni med ARDS.

Herpes simplex virus (HSV) etablerar latens i nervganglier och reaktiveras vid immunsuppression eller stress.
HIV angriper CD4-positiva T-lymfocyter och leder utan behandling till förvärvat immunbristsyndrom (AIDS).

Diagnostik & behandling

Virusdiagnostik sker via PCR (känsligast), antigentester, serologi (antikroppar) eller cellodling.

Antiviral terapi finns för ett begränsat antal virus: influensa (neuraminidashämmare), HIV (antiretrovirala kombinationsregimer), herpesvirus (aciklovir och liknande) samt hepatit B och C.

Mot de flesta virala infektioner saknas specifik antiviral behandling — omvårdnad är symtomlindrande och stödjande.
Vaccination är det viktigaste preventiva verktyget mot virala infektioner (influensa, COVID-19, HPV, hepatit B m.fl.).

Omvårdnad & smittskydd

Droppsmitta (influensa, COVID-19) kräver kirurgisk munskydd vid nära patientkontakt och vid aerosolgenererande åtgärder FFP2/FFP3-andningsskydd.

Kontaktsmitta (norovirus, RS-virus) kräver handskar, skyddsförkläde och handhygien — observera att handsprit inte alltid räcker mot nakna virus.

Kohortisering eller enkelrum minskar smittspridning vid utbrott på avdelning.
Observera tecken på respiratorisk försämring: sjunkande saturation, takypné och ökad andningsarbete.

Larmtecken

Andningsfrekvens >25/min eller SaO2 <94% hos virusinfekterad patient.
Tecken på encefalit: förändrat medvetande, kramper, fotofobi hos patient med virusinfektion.
Uttalad dehydrering vid viral gastroenterit: muntorrhet, ingen diuress, konfusion.

Läkemedelsgrupper

Neuraminidashämmare (t.ex. oseltamivir) — mot influensa A och B
Nukleosidanaloger (t.ex. aciklovir, valaciklovir) — mot herpesvirus
Antiretrovirala kombinationsregimer (ART) — mot HIV

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Kapsid: Proteinskalet som omger virusets nukleinsyra och skyddar det genetiska materialet.
Inkubationstid: Tid från exponering för patogen till debut av symtom.
Latens: Tillstånd då virus (t.ex. herpes) finns kvar i värdcellen i inaktiv form utan att orsaka symtom och kan reaktiveras senare.
PCR: Polymeraskedjereaktion — känslig molekylärbiologisk metod för att påvisa virusets genetiska material i prover.