Värmebalans: hur kroppen producerar och gör sig av med värme
All ämnesomsättning i kroppen bildar värme som biprodukt, och den värmen måste lämna kroppen i samma takt som den bildas – annars stiger temperaturen. De här två filmerna bygger upp värmebalansen: först var värmen kommer ifrån, sedan de fyra vägarna ut och skillnaden mellan kärna och skal. Håll koll på vilken avgivningsväg som kräver en temperaturskillnad mot omgivningen och vilken som inte gör det. Lägg också märke till hur hudens blodflöde används som en ventil för att släppa ut eller hålla kvar värme.
Det här ska sitta kvar
- Kärntemperaturen (i hjärna, hjärta och bukorgan) hålls nära 37 grader, medan skaltemperaturen i hud och extremiteter tillåts variera kraftigt med omgivningen – därför säger en hudtemperatur inget om kroppens verkliga temperatur.
- Värmen kommer från cellernas ämnesomsättning; lever, hjärna och hjärta producerar värme dygnet runt, medan skelettmuskulaturen är den källa kroppen snabbast och kraftigast kan skruva upp, genom huttring. Kroppen kan dessutom bilda värme utan muskelarbete i brunt fett – den viktigaste akuta värmekällan hos nyfödda, som inte kan huttra.
- Värme lämnar kroppen via strålning, ledning (konduktion), strömning (konvektion) och avdunstning. De tre första kräver att omgivningen är kallare än huden; avdunstning fungerar även när omgivningen är varmare.
- Hudens blodkärl är kroppens termostatventil: vidgade kärl (vasodilatation) för varmt blod ut till huden och ökar värmeavgivningen, sammandragna kärl (vasokonstriktion) isolerar kärnan genom att offra skalet.
- Vid avdunstning går energi åt när svetten övergår till ånga – det är avdunstningen som kyler, inte svetten i sig. Svett som rinner av eller torkas bort har ingen kyleffekt.
- Huttring är ofrivilliga muskelsammandragningar som inte uträttar något yttre arbete, så i princip hela energiomsättningen blir värme och värmeproduktionen kan mångdubblas.