Smärtlindring

Smärta är det vanligaste och mest fruktade symtomet i palliativ vård och kräver systematisk bedömning och multimodal behandling för att uppnå god lindring.

Bakgrund & mekanismer

Palliativ smärta är ofta komplex och kan bestå av nociceptiv, neuropatisk och genombryttssmärta parallellt.

Cancersmärta är vanligast men smärta förekommer också vid hjärtsvikt, KOL, neurologiska sjukdomar och andra livshotande tillstånd.

Total pain-begreppet (Cicely Saunders) belyser att smärta har fysiska, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner.

Genombryttssmärta (episodisk intensifiering) uppstår mot bakgrund av välkontrollerad basmärtbehandling och kräver snabbverkande rescue-dos.

Bedömning

Använd validerade smärtskattningsinstrument: NRS (0–10), VAS, Abbey Pain Scale (vid kognitiv svikt) eller PAINAD.

Karaktärisera smärtan: lokalisation, utstrålning, karaktär (brännande, molande, huggande), utlösande faktorer och lindring.

Bedöm smärtans påverkan på sömn, rörelse, aptit och sinnesstämning.
Utvärdera effekten av pågående smärtbehandling regelbundet — minst vid varje skift och efter dosjustering.

Behandling

WHO:s smärttrappa används som grund: starta på lämplig trappstege beroende på smärtintensitet.
Regelbunden basbehandling ger jämnare plasmanivåer och förebygger smärttoppar bättre än vid behovsgivning.
Adjuvanta läkemedel (t.ex. kortikosteroider, antiepileptika, antidepressiva) används vid specifika smärttyper.

Subkutan smärtpump (kontinuerlig infusion) är ett viktigt alternativ när patienten inte längre kan ta per oral medicinering.

Omvårdnad

Icke-farmakologiska åtgärder kompletterar läkemedelsbehandlingen: värme/kyla, lägesändringar, avslappning och närvaro.
Sjuksköterskan ansvarar för regelbunden smärtskattning, administrering av ordinerade läkemedel samt dokumentation.
Informera patient och närstående om smärtbehandlingens mål och att smärta inte behöver accepteras som oundviklig.

Förebygg opioidrelaterade biverkningar (illamående, förstoppning, sedering) proaktivt med exempelvis laxantia och antiemetika.

Larmtecken

Plötslig kraftig smärtökning — kan tyda på ny komplikation (fraktur, blödning, tarmobstruktion).
NRS 7–10 trots insatt behandling — kontakta läkare omgående för dosjustering.
Tecken på opioidöverdosering: djup sedering, andningsdepression (andningsfrekvens under 8/min), snarkande.

Referensvärden

Smärtskattning NRS: Mål: NRS ≤3 i vila [Verifiera mot lokala riktlinjer]
Andningsfrekvens: Normalvärde: 12–20/min; under 8/min vid opioidbehandling — larma

Läkemedelsgrupper

Opioider (morfin, oxykodon, hydromorfon, fentanyl) — grundpelare i palliativ smärtbehandling
NSAID / paracetamol — bas vid mild till måttlig smärta
Adjuvanta analgetika: kortikosteroider, antiepileptika (gabapentin, pregabalin), tricykliska antidepressiva
Bisfosfonater — vid benmetastaser

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Total pain: Smärtans fysiska, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner — myntad av Cicely Saunders.
Genombryttssmärta: Episodisk smärtintensifiering mot bakgrund av välkontrollerad basmärtbehandling; behandlas med snabbverkande rescue-dos.
Rescue-dos: Extra behovsdos opioid vid genombryttssmärta, ordineras som en fraktion av dygnsdosen.
WHO:s smärttrappa: Trestegsstege för smärtbehandling: steg 1 icke-opioider, steg 2 svaga opioider, steg 3 starka opioider.