Anemi

Bakgrund & mekanism

• Anemi definieras som Hb < 120 g/L hos kvinnor och < 130 g/L hos män (WHO; verifiera mot lokala referensintervall).

Järnbristanemi uppkommer vid otillräckligt intag, malabsorption eller kronisk blodförlust och är den vanligaste anemitypen globalt.

Megaloblastisk anemi orsakas av brist på B12 eller folsyra, vilket hämmar DNA-syntesen och ger omogna, stora erytrocyter (makrocyter).

Anemi vid kronisk sjukdom (ACD) beror på inflammation som hämmar erytropoesen och sequestrerar järn i retikuloendoteliala systemet.

Hemolytisk anemi innebär ökad nedbrytning av erytrocyter, antingen intravaskulärt (t.ex. vid transfusionsreaktion) eller extravaskulärt.

Symtom & kliniska fynd

• Trötthet, andfåddhet vid ansträngning och hjärtklappning är kardinalsymtom som speglar reducerad syretransportkapacitet.
• Blek hud och slemhinnor (konjunktivae, munhåla) uppkommer vid uttalad anemi.
• Järnbrist ger även naglar (koilonykie), munvinkelragader (angularcheilit) och glossit.
• B12-brist kan ge neurologiska symtom: parestesier, ataktisk gång och kognitiv påverkan (funikulär myelos).
• Kompensatorisk takykardi och vid allvarlig anemi hypotoni och synkope kan förekomma.

Utredning & bedömning

Blodstatus (Hb, MCV, MCH, retikulocyter) ger ledtrådar om anemityp: mikrocytär (järnbrist, talassemi), normocytär (ACD, akut blodförlust) eller makrocytär (B12/folatbrist).

Järnstatus (S-järn, TIBC, ferritin) bekräftar järnbrist; ferritin är ett akutfasprotein och kan vara falskt normalt vid inflammation.

• S-B12 och S-folat analyseras vid makrocytär bild; benmärgsundersökning vid oklar genes.
• Retikulocytindex bedömer om benmärgen svarar adekvat på anemin.
• Blödningskälla utreds vid järnbristanemi (gastroskopi, koloskopi, gynekologisk utredning).

Behandling

• Järntillskott (oralt eller intravenöst) vid järnbristanemi; peroral behandling föredras om tolerans tillåter.
• B12-injektion (hydroxokobalamin) vid B12-brist, särskilt vid malabsorption eller perniciös anemi.

Folsyretillskott vid folatbrist; alltid utesluta B12-brist först för att undvika att maskera neurologiska komplikationer.

• Erytropoesstimulerande medel (EPO) kan ges vid anemi av kronisk njursjukdom.
• Blodtransfusion reserveras för symtomgivande anemi med Hb-gräns enligt lokala riktlinjer och klinisk bedömning.

Omvårdnad

• Bedöm energinivå och aktivitetstolerans; planera vård och rehabilitering utifrån patientens ork.
• Informera om kostrekommendationer (järnrik kost, C-vitamin ökar järnupptag; undvik te/kaffe i anslutning till måltid).
• Övervaka Hb och biverkningar av järnbehandling (obstipation, illamående); uppmuntra till följsamhet.
• Säkerställ trygg transfusion: identitetskontroll, förenlighetsprov, övervakning av vitala parametrar.

Referensvärden

Hb (kvinna)

> 120 g/L [Verifiera mot lokala referensintervall]

Hb (man)

> 130 g/L [Verifiera mot lokala referensintervall]

S-Ferritin (vuxen)

12–300 µg/L [Verifiera mot lokala referensintervall]

MCV

80–100 fL [Verifiera mot lokala referensintervall]

Läkemedelsgrupper

• Järnpreparat (t.ex. järnsulfat p.o., järnkarboximaltos i.v.)
• Hydroxokobalamin (B12-injektion)
• Folsyra (tablett)
• Erytropoesstimulerande medel (ESA, t.ex. epoetinalfa)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

MCV (mean corpuscular volume)

Medelvolym för ett erytrocyt; används för att klassificera anemi som mikrocytär, normocytär eller makrocytär.

Ferritin

Intracellulär järndepå-protein; serumnivån speglar kroppens järnförråd men stiger vid inflammation (akutfasreaktion).

Funikulär myelos

Degenerering av ryggmärgens bakre och laterala strängar vid långvarig B12-brist; ger ataktisk gång och parestesier.

Retikulocyt

Omogen erytrocyt som nyss lämnat benmärgen; förhöjt retikulocytantal tyder på ökad erytropoes (t.ex. vid hemolys eller blodförlust).