Koagulationsrubbningar

Koagulationsrubbningar är tillstånd där blodets förmåga att koagulera är störd, antingen i riktning mot ökad blödningsbenägenhet eller ökad trombosrisk. Vanliga exempel är DVT/LE, DIC, hemofili och trombocytopeni.

Bakgrund & mekanism

Hemostas regleras av samspel mellan vaskulär endotelrespons, trombocytadhesion/-aggregation (primär hemostas) och koagulationskaskaden (sekundär hemostas).

Koagulationskaskaden aktiveras via extrinsic (vävnadsfaktor/FVII) och intrinsic (kontaktaktivering/FXII) väg som konvergerar vid FXa och leder till trombinbildning och fibrinkoagel.

Trombocytopeni (lågt TPK) ökar blödningsrisken; orsaker inkluderar immun trombocytopeni (ITP), benmärgssvikt, heparininducerad trombocytopeni (HIT) och sepsis.

Hemofili A (FVIII-brist) och hemofili B (FIX-brist) är X-bundna ärftliga koagulationsdefekter med spontana led- och muskelblödningar.

DIC (disseminerad intravasal koagulation) är ett förvärvat tillstånd med samtidig okontrollerad koagulation och fibrinolys, vilket ger både trombos och blödning.

Symtom & kliniska fynd

  • Blödningsbenägenhet: petekier, ekkymoser, näsblod, tandköttsblödning, menorragi, lång blödningstid efter sår.
  • Hemofilipatienter drabbas av hemartroser (ledblödningar) och djupa muskelblödningar utan adekvat trauma.

Trombotiska tillstånd (DVT, LE, stroke) vid hyperkoagulabla tillstånd som APS (antifosfolipidantikroppssyndrom) eller ärftliga trombofylier.

  • DIC ger kombinationsbild med organsvikt, diffus blödning (slemhinnor, kateterstickhål) och petekier.
  • Ikterus och splenomegali kan ses vid leversjukdom med sekundär koagulationsrubbning.

Utredning & bedömning

  • Koagulationsstatus: PK (INR), APTT, trombocyter (TPK), fibrinogen och D-dimer ger bred screening.

Förlängt PK/INR tyder på extrinsic-defekt (leversjukdom, warfarinbehandling, K-vitaminbrist); förlängt APTT på intrinsic-defekt (hemofili) eller heparinbehandling.

D-dimer är känslig men ospecifik markör för aktiverad fibrinolys; ett negativt D-dimer utesluter i lågriskpatienter DVT/LE.

  • Blödningstid och PFA-100 (trombocytfunktion) bedömer primär hemostas.
  • Vid misstänkt DIC: seriella mätningar av TPK (sjunker), fibrinogen (sjunker), D-dimer (stiger), PK och APTT (stiger).

Behandling

Blödande patient: tryck/kompression, tranexamsyra (antifibrinolytikum) och vid behov transfusion av trombocytkoncentrat, färskfrusen plasma (FFP) eller fibrinogenkoncentrat.

  • Hemofili behandlas med faktorkoncenrat (FVIII eller FIX); profylaktisk tillförsel minskar led­blödningar.

Antikoagulantia (heparin, LMWH, NOAK, warfarin) vid trombotiska tillstånd; val och duration styrs av indikation och trombostyp.

  • HIT: omedelbart utsättande av allt heparin; byte till alternativ antikoagulation (fondaparinux, argatroban).

DIC: behandla grundorsaken (t.ex. sepsis, förlossningskomplikation) och ge stödjande substitution av koagulationsfaktorer och trombocyter.

Omvårdnad

Förebygg skador: mjuk tandborste, undvik intramuskulära injektioner vid lågTPK, varsam mobilisering av hemofilipatienter.

  • Övervaka blödningstecken kontinuerligt: petekier, hematom, blod i urin/avföring, förändrad medvetandegrad.

Dokumentera och rapportera APTT/INR-svar vid antikoagulationsbehandling; säkerställ att reverseringsmedel finns tillgängliga.

Utbilda patienten om symtom att uppmärksamma, undvika NSAID utan ordination, och bära medicinsk varningsbrosch vid hemofili eller antikoagulantiabehandling.

Larmtecken

  • Tecken på inre blödning: fallande Hb, buksmärta, sjunkande medvetande, blod i urin/avföring.
  • Snabbt sjunkande TPK < 20 x10⁹/L med blödningstecken — risk för livshotande blödning.
  • Kombinationsbild med diffus blödning och organsvikt — misstänk DIC, akut handläggning krävs.
  • Misstänkt HIT (trombocytfall > 50 % under heparinbehandling + ny trombos) — stoppa heparin omedelbart.

Referensvärden

TPK (trombocyter)
150–400 x10⁹/L [Verifiera mot lokala referensintervall]
PK/INR (normalt)
0,9–1,2 [Verifiera mot lokala referensintervall]
APTT
25–35 sekunder [Verifiera mot lokala referensintervall]
Fibrinogen
2,0–4,5 g/L [Verifiera mot lokala referensintervall]

Läkemedelsgrupper

  • Antikoagulantia (heparin, LMWH, NOAK, warfarin)
  • Tranexamsyra (antifibrinolytikum)
  • Koagulationsfaktorkoncentrat (FVIII, FIX, protrombinkomplexkoncentrat)
  • Vitamin K (reversal av warfarin)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

DIC (disseminerad intravasal koagulation)
Förvärvat tillstånd med okontrollerad aktivering av koagulationen i hela kärlsystemet, vilket förbrukar faktorer/trombocyter och ger samtidig trombos och blödning.
INR (International Normalized Ratio)
Standardiserat mått på protrombintid (PK); används för monitorering av warfarinbehandling och bedömning av leversyntesfunktion.
APTT (aktiverad partiell tromboplastintid)
Mäter intrinsic koagulationsvägen; förlängs vid hemofili, heparinbehandling eller lupusantikoagulans.
HIT (heparininducerad trombocytopeni)
Immunmedierad biverkning av heparinbehandling med antikroppar mot PF4-heparinkomplex; paradoxalt ökad trombosrisk trots lågt TPK.

Mer inom samma område