Elektrolytrubbningar

Elektrolytrubbningar innebär avvikelse i plasmaniväerna av natrium, kalium, kalcium, magnesium eller fosfat och kan orsaka allvarliga kardiovaskulära, neuromuskulära och neurologiska komplikationer. De uppträder ofta som följd av annan sjukdom, behandling eller vätske-obalans.

Bakgrund & mekanism

Natrium reglerar extracellulär osmolalitet och volymbalans; rubbningar (hypo- och hypernatremi) ger primärt neurologiska symtom.

Kalium är avgörande för membranpotential i hjärt- och skelettmuskel; rubbningar (hypo- och hyperkalemi) ger arytmier och muskelsvaghet.

Kalcium reglerar nerv- och muskelretbarhet samt koagulation; hypokalsemi ger tetani, hyperkalemi ger muskelsvaghet och njursten.

Magnesium och fosfat ingår i enzymatiska processer och energiomsättning; rubbningar ses ofta hos sjukhuspatienter med malnutrition, dialys eller GI-förluster.

Vanliga orsaker till elektrolytrubbningar: diuretika (hypokalemi, hyponatremi), njursvikt (hyperkalemi, hyperfosfatemi), kräkningar/diarré (hypokalemi, hyponatremi), SIADH (hyponatremi) och kortisonbehandling.

Hyponatremi & hypernatremi

Hyponatremi (P-Na < 135 mmol/L): vanligaste elektrolytrubbningen hos sjukhuspatienter. Symtom: illamående, huvudvärk, konfusion, kramper, koma vid Na < 120 mmol/L.

Orsaker till hyponatremi: SIADH (vanligast), hjärtsvikt, njursvikt, levercirros, hypotyreos, diuretika.

Korrigera hyponatremi LÅNGSAMT (max 8–10 mmol/L per 24 h) för att undvika osmotisk demyelinisering (central pontin myelinolys).

Hypernatremi (P-Na > 145 mmol/L): beror nästan alltid på vattenbrist (dehydrering). Symtom: törst, trötthet, konfusion, kramper. Korrigera vattenbrist gradvis.

Äldre och medvetslösa patienter kan inte själva kompensera vattenbrist – omvårdnadsmässigt viktigt att säkerställa adekvat vätsketillförsel.

Hypokalemi & hyperkalemi

Hypokalemi (P-K < 3,5 mmol/L): orsaker: diuretika, kräkningar, diarré, laxantia, bristande intag. Symtom: muskelsvaghet, kramper, obstipation, polyuri, arytmier (EKG: flacka T-vågor, U-vågor).

Hyperkalemi (P-K > 5,0 mmol/L): orsaker: njursvikt, ACE-hämmare/ARB/aldosteronantagonister, hemolys, acidoser. Symtom: muskelsvaghet, parestesier, livshotande arytmier (EKG: höga T-vågor, breddade QRS, sinusvågsform).

Hyperkalemi > 6,5 mmol/L eller med EKG-förändringar kräver akut behandling: kalciumglukonat (membranstabilisering), insulin-glukos (intracellulär kaliumtransport), dialys vid utebliven effekt.

Hypokalemi korrigeras med peroralt eller intravenöst kaliumklorid – snabb IV-infusion kan ge hjärtstillestånd och får inte ges som bolus.

Hypokalsemi & hyperkalsemi

Hypokalsemi (P-Ca albuminkorrigerat < 2,15 mmol/L): orsaker: hypoparatyreoidism (postoperativt), D-vitaminbrist, njursvikt, pankreatit. Symtom: tetani (Chvosteks tecken, Trousseaus tecken), muskelkramper, parestesier kring mun och fingrar, i svåra fall laryngospasm och kramper.

Hyperkalsemi (P-Ca albuminkorrigerat > 2,6 mmol/L): orsaker: primär hyperparatyreoidism (vanligast), malignitet (skelettmetastaser, PTHrP-utsöndring). Symtom: "bones, stones, groans, moans" – skelettsmärta, njursten, buksmärta, trötthet, konfusion.

Akut hyperkalsemi (Ca > 3,0 mmol/L): IV-vätska (NaCl) och bisfosfonater; furosemid kan användas för att öka kalciumutsöndring.

Kalcium i blodprov ska albuminkorrigeras: korrigerat Ca = uppmätt Ca + 0,02 × (40 – albumin) [Verifiera mot lokal beräkningsformel].

Utredning, behandling & omvårdnad

EKG ska tas omgående vid misstanke om hyperkalemi eller hypokalsemi för att identifiera livshotande förändringar.
Regelbunden provtagning av elektrolyter vid riskpatienter (diuretika, njursvikt, malnutrition, parenteral nutrition).

Mätning av dygnsdiures, vätskebalans och daglig vikt ger tidiga tecken på elektrolytrubbning i kombination med näringsstatus.

Omvårdnadsåtgärder: säkerhet vid kramprisk (sänggrindar, krampberedskap), fallprevention vid muskelsvaghet, sväljbedömning vid tetani.

Patientundervisning om kostrikt intag (kalium vid njursvikt, kalciumrika livsmedel vid hypokalsemi) och att aldrig ta läkemedelsändringsbeslut själv utan läkarkonsultation.

Larmtecken

P-K > 6,0 mmol/L eller EKG-förändringar vid hyperkalemi – akut medicinsk bedömning.
Tetani, laryngospasm eller kramper vid hypokalsemi – akut kalciumtillförsel IV.
P-Na < 120 mmol/L eller snabbt sjunkande natrium med neurologiska symtom – intensivövervakning.
Hyperkalsemi med konfusion, kraftig illamående och P-Ca > 3,0 mmol/L – akut IV-behandling.

Referensvärden

Natrium (P-Na): 136–145 mmol/L [Verifiera mot lokala referensintervall]
Kalium (P-K): 3,5–5,0 mmol/L [Verifiera mot lokala referensintervall]
Kalcium albuminkorrigerat (P-Ca): 2,15–2,55 mmol/L [Verifiera mot lokala referensintervall]
Magnesium (P-Mg): 0,75–1,05 mmol/L [Verifiera mot lokala referensintervall]

Läkemedelsgrupper

Kalciumglukonat IV (akut membranstabilisering vid livshotande hyperkalemi)
Insulin + glukos IV (akut kaliumsänkning, driver K intracellulart)
Kaliumklorid peroralt/IV (substitution vid hypokalemi – aldrig snabb IV-bolus)
Bisfosfonater (t.ex. zoledronsyra) och IV-NaCl (akut behandling av svår hyperkalsemi)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

SIADH: Syndrome of Inappropriate Antidiuretic Hormone secretion – onormal ADH-utsöndring leder till vattenretention och dilutionshyponatremi; vanlig orsak till hyponatremi på sjukhus.
Osmotisk demyelinisering: Hjärnskada orsakad av alltför snabb korrigering av kronisk hyponatremi; yttrar sig som paraparese, dysfagi och encefalopatisk bild (tidigare kallad central pontin myelinolys).
Chvosteks tecken: Positiv när knackning på nervus facialis framfor örat utlöser ofrivillig ansiktskontraction – tecken på hypokalcemisk neuromuskulär irritabilitet.
Albuminkorrigerat kalcium: Kalcium i blod korrigerat för albuminkoncentrationen eftersom ca 40 % av kalcium är proteinbundet; ger ett mer korrekt mått på biologiskt aktivt (fritt) kalcium.