Urinvägsinfektion (UVI)

Urinvägsinfektion (UVI) är en av de vanligaste bakteriella infektionerna och kan drabba nedre urinvägar (cystit) eller övre urinvägar (pyelonefrit). Tillståndet är vanligare hos kvinnor och hos patienter med kateter eller anatomiska avvikelser.

Anatomisk teckning av njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. — Urinvägarnas förlopp som orienteringsstöd när du studerar urinvägsinfektion.
Bildkälla
Teckning av Illu_urinary_system.jpg: Arcadian derivative work: Thstehle, via Wikimedia Commons. Public domain. Källbildens engelska etikettlager borttaget. Bilden i övrigt oförändrad.

Bakgrund & mekanism

Escherichia coli orsakar 70–80 % av samhällsförvärvade UVI; andra vanliga agens är Staphylococcus saprophyticus (unga kvinnor), Klebsiella och Enterococcus.

Ascenderande spridning via uretra är vanligast; hematogen spridning förekommer vid pyelonefrit.

Riskfaktorer: kvinnligt kön (kortare uretra), sexuell aktivitet, postmenopausal östrogenbrist, KAD (kateterassocierad UVI – KAUTI), urinretention, diabetes, immunosuppression och anatomiska avvikelser.

Asymtomatisk bakteriuri (ABU) – bakterier utan symtom – ska som regel INTE behandlas (undantag: gravida och inför urologisk intervention).

Komplicerad UVI: infektion hos man, gravid, immunosupprimerad patient, känd anatomisk avvikelse, kateterburen infektion eller vid misstanke om övre UVI.

Symtom & kliniska fynd

Cystit: sveda/smärta vid miktion (dysuri), täta trängningar (pollakisuri), suprapubisk smärta, grumlig/illaluktande urin, ibland makroskopisk hematuri.

Pyelonefrit: flanksmärta/njurvinkelömhet, feber (> 38 °C), frossa, illamående och kräkningar, utöver symtom på nedre UVI.

Urosepsis: tecken på systemisk påverkan (tachykardi, hypotoni, konfusion) vid allvarlig övre UVI – kräver omedelbar handläggning.

Äldre och immunosupprimerade kan ha atypisk presentation (förvirring, falltendens) utan klassiska miktionssymtom.
KAD-patient: feber och nytillkommen konfusion utan annan förklaring bör föranleda urinodling.

Utredning & bedömning

Urinsticka: positivt nitrit talar starkt för UVI; leukocytesteras (vita blodkroppar i urinen) är känsligare men mindre specifikt.

Urinodling (mittstråleurin) tas vid komplicerad UVI, pyelonefrit, behandlingssvikt, recidiverande UVI och på man.
Blodprover vid misstanke om pyelonefrit/urosepsis: CRP, LPK, kreatinin, blododling x2 före antibiotika.
Ultraljud/DT urinvägar vid pyelonefrit som inte svarar på behandling, misstanke om abscess eller obstruktion.
LUTS-anamnes (nedre urinvägssymtom) och miktionslista kan belysa underliggande blåsdysfunktion.

Behandling

Okomplicerad cystit hos icke-gravid kvinna: pivmecillinam, nitrofurantoin eller fosfomycin enligt lokala resistensmönster (Strama-rekommendationer).

Pyelonefrit (poliklinisk): ciprofloxacin eller trimetoprim-sulfametoxazol i 7–14 dygn beroende på resistens; odlingssvar styr omval.

Pyelonefrit (inneliggande) eller urosepsis: intravenös antibiotika (t.ex. cefotaxim, piperacillin-tazobaktam) – nedtrappas till peroral behandling vid klinisk förbättring.

KAD bör avlägsnas snarast möjligt för att minska KAUTI-risk; byte vid behandling av KAUTI.

Recidiverande UVI hos kvinna: postkoital profylax, lågdosprofylax eller lokalt östrogen (postmenopausalt) kan diskuteras.

Omvårdnad

Korrekt KAD-hantering: steril teknik vid inläggning, sluten system, daglig inspektion, ta bort katetern snarast möjligt.
Uppmuntra till riklig vätsketillförsel (oralt) för att mekaniskt spola urinvägarna om ej kontraindicerat.
Informera om miktionshygien: tvätta framifrån och bakåt, undvika att hålla sig länge, tömma blåsan efter samlag.
Observera feber, allmänpåverkan och tecken på urosepsis (tachykardi, hypotoni) – eskalera vård vid systemisk påverkan.
Säkerställ att urinodling tas FÖRE antibiotikastart för korrekt resistensbestämning.

Larmtecken

Feber > 38,5 °C med flanksmärta/njurvinkelömhet – misstänk pyelonefrit, odla och ge antibiotika.
Tecken på urosepsis: tachykardi, hypotoni, andningspåverkan, konfusion – akut sepsisscreening och IV-antibiotika.
Utebliven förbättring inom 48–72 h på adekvat antibiotika – odlingssvar, uteslut abscess eller obstruktion.
Makroskopisk hematuri utan inflammation – uteslut malignitet (cystoskopi/DT).

Referensvärden

Urinsticka – nitrit: Positivt = stark indikation på gram-negativ bakteriuri (E. coli)
Urinsticka – leukocytesteras: Positivt = leukocyturi (inflammation i urinvägar); specificiteten lägre än nitrit
Urinodling – signifikant växt: ≥ 10⁵ CFU/ml av uropatogen (lägre vid symtom, kateterurin) [Verifiera mot lokala kriterier]
Feber (pyelonefrit): > 38,0 °C (rektalt/örontemperatur) i kombination med lokalsymtom

Läkemedelsgrupper

Pivmecillinam (okomplicerad cystit, förstahandsval)
Nitrofurantoin (okomplicerad cystit, förstahandsval – ej vid pyelonefrit eller nedsatt njurfunktion)
Kinoloner – ciprofloxacin (pyelonefrit, komplicerad UVI – används restriktivt enligt Strama)
Betalaktamasresistenta cefalosporiner / piperacillin-tazobaktam (svår pyelonefrit, urosepsis, IV-behandling)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Asymtomatisk bakteriuri (ABU): Signifikant bakteriuri (≥ 10⁵ CFU/ml) utan UVI-symtom; behandlas i regel inte (undantag: gravida, inför urologisk kirurgi).
KAUTI: Kateterassocierad urinvägsinfektion – uppstår efter 24 h med KAD; risken ökar med tid och bristfällig katetervård.
Urosepsis: Sepsis med ursprung i urinvägarna; en allvarlig komplikation av pyelonefrit som kräver omedelbar IV-antibiotika och intensivövervakning.
Dysuri: Smärta eller sveda vid miktion – kardinalsymtom vid cystit.