Kronisk njursvikt

Kronisk njursvikt (CKD – Chronic Kidney Disease) är en progressiv, irreversibel nedsättning av njurfunktionen som kvarstår i mer än tre månader. De vanligaste orsakerna är diabetesnefropati och hypertoni.

Anatomisk teckning av njurar, urinledare och urinblåsa.

Njurarnas läge i urinorganen som orienteringsstöd när du studerar kronisk njursvikt.

Bildkälla

Teckning av Illu_urinary_system.jpg: Arcadian derivative work: Thstehle, via Wikimedia Commons. Public domain. Källbildens engelska etikettlager borttaget. Bilden i övrigt oförändrad.

Bakgrund & mekanism

CKD klassificeras i stadier G1–G5 baserat på eGFR (njurfiltration) och A1–A3 baserat på albuminuri (GFR-A-klassifikation enligt KDIGO).

Diabetesnefropati och hypertensiv nefropati är de vanligaste orsakerna i Sverige, följt av glomerulonefrit och polycystisk njursjukdom.

  • Progressiv fibros och forlust av fungerande nefron leder till GFR-försämring, proteinuri och slutligen uremi.
  • Kompensationsförmågan minskar gradvis – symtom uppkommer ofta inte förrän vid GFR < 30 ml/min (stadium G4).

Sekundära komplikationer innefattar renalt betingad anemi (minskat erytropoetin), renalt betingad osteodystrofi (minskad D-vitaminaktivering, fosfatretention) och kardiovaskulär riskökning.

Symtom & kliniska fynd

  • Tidiga stadier är ofta asymtomatiska; fynd sker via rutinprovtagning (kreatinin, albuminuri).
  • Trötthet, koncentrationssvårigheter och sömnstörningar är vanliga ospecifika symtom.
  • Illamående, anorexi och viktminskning uppkommer vid uremi (sent stadium).
  • Klåda (uremisk pruritus), muskelkramper och restless legs är vanliga.
  • Hypertoni och ödem (vätske- och natriumretention), anemi (blek, trött), bensmärtor (osteodystrofi).

Utredning & bedömning

  • eGFR beräknas från kreatinin (CKD-EPI-formeln) och utgör grunden för stadiebedömning.
  • Albuminuri mäts som albumin-kreatinin-kvot (ACR) i spoturin – förhöjt värde är ett oberoende prognostiskt mått.
  • Blodprover: elektrolyter, fosfat, PTH, 25-OH-vitamin D, hemoglobin, järnstatus, lipider.

Blodtrycksmätning (24-timmars vid behov) är central – målvärde < 130/80 mmHg eller < 125/75 mmHg vid proteinuri [Verifiera mot lokala riktlinjer].

  • Njurultraljud vid nytillkommen CKD för att utesluta strukturell orsak.

Behandling

Behandla grundsjukdom: strikt blodsockerkontroll vid diabetes, blodtrycksbehandling med ACE-hämmare eller ARB (minskar proteinuri och progress).

  • SGLT2-hämmare (t.ex. dapagliflozin) har dokumenterad njurskyddande effekt vid CKD med eller utan diabetes.
  • Fosfatbindare och D-vitaminanaloger korrigerar mineral- och benrubbning (CKD-MBD).
  • Erytropoesstimulerande medel (ESA) och järnsubstitution vid renalt betingad anemi.

Njurersättningsterapi (hemodialys, peritonealdialys) eller njurtransplantation vid terminal njursvikt (stadium G5, eGFR < 15 ml/min).

Omvårdnad

  • Kostrådgivning: begränsat intag av kalium, fosfat och natrium beroende på stadium – dietistkontakt vid G3b och uppåt.

Vätskebalans: vikt dagligen hemma; patienten undervisas om tecken på övervätskning (andfåddhet, ödem, snabb viktuppgång).

Medicinlista granskas regelbundet – dosjustering krävs för många läkemedel vid njursvikt; undvik NSAID och nefrotoxiska kontrastmedel.

  • Stöd till egenvård: utbildning om dialysformer inför terminal fas, psykosocialt stöd vid sjukdomsacceptans.
  • Fistel-/katetervård vid dialysbehandling och regelbunden uppföljning av blodtryck, vikt och provresultat.

Larmtecken

  • Snabb försämring av eGFR (> 5 ml/min/år) – utred akut orsak (AKI på CKD, obstruktion, läkemedel).
  • Kalium > 6,0 mmol/L eller EKG-förändringar – akut behandling av hyperkalemi.
  • Svår vätskeretention med andnöd/lungödem – akut diuretika eller dialys.
  • Uremiska symtom (kraftig illamående, konfusion, kramper) – ställningstagande till akut dialys.

Referensvärden

eGFR-stadier (CKD)
G1 ≥ 90 | G2 60–89 | G3a 45–59 | G3b 30–44 | G4 15–29 | G5 < 15 ml/min/1,73 m²
Albuminuri ACR (spoturin)
A1 < 3 mg/mmol | A2 3–30 | A3 > 30 mg/mmol [Verifiera mot lokala referensintervall]
Blodtrycksmål vid CKD
< 130/80 mmHg (< 125/75 vid uttalad proteinuri) [Verifiera mot lokala riktlinjer]
Hemoglobin vid CKD-anemi (målvärde ESA-behandling)
100–120 g/L [Verifiera mot lokala riktlinjer]

Läkemedelsgrupper

  • ACE-hämmare / ARB (njurskydd, blodtrycksreglering, minskar proteinuri)
  • SGLT2-hämmare (njur- och kardiovaskulärt skydd)
  • Erytropoesstimulerande medel – ESA (behandling av renalt betingad anemi)
  • Fosfatbindare och D-vitaminanaloger (behandling av CKD-MBD)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

eGFR (estimerat GFR)
Beräknad glomerulär filtrationshastighet (ml/min/1,73 m²) utifrån kreatinin, ålder, kön – central markör för njurfunktion och CKD-stadiering.
Albuminuri / ACR
Utsöndring av albumin i urinen, mätt som albumin-kreatinin-kvot (ACR) i spoturin; förhöjt värde speglar glomerulär skada och är oberoende riskfaktor för progression.
CKD-MBD
Mineral- och benrubbning associerad med CKD: störd kalcium/fosfat-homeostas, förhöjt PTH, minskad D-vitaminaktivering och ökad frakturrisk.
Uremi
Symtomkomplex orsakat av ansamling av kvävemetaboliter vid svår njursvikt: illamående, trötthet, konfusion, klåda och perikardit.

Mer inom samma område