Astma

Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägssjukdom med episodisk, reversibel bronkokonstriktion som ger anfall av andnöd, pip i bröstet och hosta.

Bakgrund & mekanism

Astma karaktäriseras av kronisk eosinofil inflammation i bronkerna som leder till slemhinnödem, ökad slemproduktion och bronkospasm.

Hyperreaktivitet i luftvägarna innebär att ett flertal triggers (allergener, kall luft, ansträngning, rök, infektioner) utlöser bronkokonstriktion.

Allergisk (atopisk) astma är den vanligaste formen och förmedlas via IgE-medierad reaktion; icke-allergisk astma förekommer också.

Till skillnad från KOL är luftflödesbegränsningen vanligtvis reversibel spontant eller med behandling.
Kronisk inflammation kan på sikt leda till luftvägsremodellering med fibrosutveckling och nedsatt reversibilitet.

Episodisk dyspné, pip i bröstet (väsande utandning) och hosta — ofta värre nattetid och tidigt på morgonen.
Torrhosta kan vara det enda symtomet vid ansträngningsutlöst astma.
Prolongerat exspirium och expiratoriska ronki vid auskultation under anfall.
Vid svårt anfall: accessorisk muskelaktivering, paradoxal andning, oförmåga att tala hela meningar och cyanos.
Symtomen varierar i intensitet — perioder av god kontroll alternerande med exacerbationer.

Spirometri visar reversibel obstruktion: FEV1 ökar ≥ 12 % och ≥ 200 ml efter bronkdilatation.
Peak Expiratory Flow (PEF) mäts för att följa sjukdomskontroll och identifiera exacerbationer.
Allergitestning (pricktest, specifikt IgE) vid misstanke om allergisk astma.
Bedömning av astmakontroll med validerade formulär (ACT, ACQ) och rapporterade symtom.
Artärblodgas vid svårt anfall för att bedöma ventilation och syresättning.

Vuxna med astma bör ordineras inhalationssteroid (ICS); monobehandling med enbart luftrörsvidgare ska undvikas.

Val av vidbehovs- och underhållsbehandling följer behandlingstrappan och anpassas efter sjukdomskontroll, inhalationsteknik och följsamhet.

Vid svår astma kombineras ICS med LABA och vid behov leukotrien-antagonist eller biologiska läkemedel (antikroppar mot IgE/IL-5).

Undvikande av kända triggers är centralt för astmakontroll.
Astmaplan (skriftlig handlingsplan) hjälper patienten att hantera försämring självständigt.

Kontrollera och rätta inhalationsteknik vid varje besök — felaktig teknik är en av de vanligaste orsakerna till otillräcklig astmakontroll.

Undervisa om skillnaden mellan anfallsmedicin (snabbverkande) och förebyggande medicin (underhåll).
Bedöm och stöd adherens — rädsla för kortikosteroider är vanlig och behöver adresseras med korrekt information.
Säkerställ att patienten har en aktuell astmaplan och vet när de ska söka vård.
Identifiera och stöd patienter med ansträngningsastma i att kunna delta i fysisk aktivitet.

Svårt anfall med omöjlighet att tala hela meningar, SpO2 < 92 % och puls > 120/min.
Tyst bröst vid auskultation — så svår bronkokonstriktion att inget luftflöde genererar ljud (livshotande).
Förändrat medvetandetillstånd (konfusion, slöhet) — tecken på hyperkapni och utmattning.
Anfall som inte svarar på upprepade doser av snabbverkande bronkdilatation (status asthmaticus).

SpO2-mål vid astmaanfall (vuxen): 94–98 % [Verifiera mot lokala riktlinjer]
FEV1/FVC vid obstruktion: < 0,70 (normaliseras efter bronkdilatation vid astma)
PEF-gräns för sjukhusbehandling: < 50 % av personbästa [Verifiera mot lokala riktlinjer]

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Bronkospasm: Kontration av glattmuskulaturen i bronkerna som minskar luftvägskaliber och luftflöde.
Reversibilitet: Luftflödesbegränsningen förbättras ≥ 12 % och ≥ 200 ml i FEV1 efter bronkdilatator — typiskt för astma.
Status asthmaticus: Svårt, livshotande astmaanfall som inte svarar på initial bronkdilaterande behandling.
PEF: Peak Expiratory Flow — maximalt utandningsflöde, används för hemmonitorering av astmakontroll.

Astma hos barn och vuxna – behandlingsrekommendation — Läkemedelsverket. Publicerad 2023-03-26. Äldre redaktionell avstämning 2026-07-23 (inte medicinsk expertgranskning).

Utbildningsstöd ersätter inte aktuell ordination, lokala riktlinjer eller klinisk bedömning.