KOL

Bakgrund & mekanism

KOL orsakas framför allt av tobaksrökning (>80 % av fallen); även yrkesmässig exponering för damm och kemikalier kan bidra.

Kronisk inflammation i luftvägarna leder till emfysem (alveoldestruktion) och kronisk bronkit (slemhinneödem, hypersekrention).

• Luftflödesbegränsningen mäts med spirometri: FEV1/FVC < 0,70 post-bronkdilatation bekräftar diagnosen.
• Sjukdomen klassificeras enligt GOLD-stadierna I–IV baserat på FEV1-värde i procent av förväntat.
• Hyperinflation och gasfällning uppstår när luft stängs in i lungorna vid utandning, vilket belastar andningsarbetet.

Symtom & kliniska fynd

• Kronisk hosta med slemproduktion — ofta värst på morgonen.
• Dyspné (andfåddhet) som initialt uppträder vid ansträngning och sedan även i vila vid svår KOL.
• Pip i bröstet (ronki) och förlängt exspirium hörs vid auskultation.
• Tunnformad thorax (barrel chest) och användning av accessoriska andningsmuskler ses vid avancerad sjukdom.
• Perifera ödem och cyanos kan förekomma vid cor pulmonale (högerhjärtssvikt till följd av kronisk hypoxemi).
• Exacerbationer (försämringsperioder) utlöses ofta av luftvägsinfektioner och leder till ökad dyspné och slemproduktion.

Utredning & bedömning

• Spirometri är guldstandard för diagnos — utförs före och efter bronkdilatation.
• Artärblodgas (ABG) vid svår KOL eller exacerbation för att bedöma syresättning och koldioxidretention.

Pulsoximetri (SpO2) används för kontinuerlig monitorering; mål vid KOL är vanligtvis SpO2 88–92 % för att undvika att hämma hypoxisk andningsdrift.

• Lungröntgen och ibland DT-thorax för att utesluta komplikationer (pneumoni, pneumotorax).
• CAT-score (COPD Assessment Test) och mMRC-skalan bedömer symtombörda och funktionell begränsning.

Behandling

• Rökstopp är den enskilt viktigaste åtgärden och bromsar sjukdomsförloppet.
• Bronkdilaterare (LABA och/eller LAMA) är basbeh andlingen vid stabil KOL.
• Inhalerade kortikosteroider (ICS) tilläggs vid frekventa exacerbationer.
• Syrgasbehandling i hemmet ges till patienter med kronisk hypoxemi (PaO2 ≤ 7,3 kPa).
• Lungrehabiliteringsprogram förbättrar fysisk kapacitet och livskvalitet.
• Vid exacerbation: bronkdilaterare, kortikosteroider och antibiotika vid infektionstecken.

Omvårdnad

• Undervisa patienten i korrekt inhalationsteknik — vanliga fel minskar läkemedelseffekten markant.
• Andningsövningar (diafragmaandning, pursed-lip breathing) minskar andningsarbete och ångest.
• Hjälp patienten planera aktiviteter för att minimera energiförbrukning (activity pacing).
• Nutritionsbedömning är viktig — undernäring är vanligt vid svår KOL och förvärrar prognosen.
• Identifiera och stöd rökavvänjning med beteendestöd och nikotinersättning.

Referensvärden

SpO2-mål vid KOL-exacerbation

88–92 % [Verifiera mot lokala riktlinjer]

Normal FEV1/FVC (post-bronkdilatation)

> 0,70 (KOL om < 0,70)

PaO2 gräns för hemoxygen

≤ 7,3 kPa [Verifiera mot lokala referensintervall]

PaCO2 normalvärde

4,7–6,0 kPa [Verifiera mot lokala referensintervall]

Läkemedelsgrupper

• Långverkande beta-2-agonister (LABA), t.ex. salmeterol, formoterol
• Långverkande antikolinergika / muskarinantagonister (LAMA), t.ex. tiotropium
• Inhalerade kortikosteroider (ICS), t.ex. budesonid, flutikason
• Systemiska kortikosteroider (vid exacerbation)
• Antibiotika (vid exacerbation med infektionstecken)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

FEV1

Forcerad exspiratorisk volym under 1 sekund — mäter graden av luftflödesbegränsning.

Emfysem

Destruktion av alveolernas väggar som minskar gasutbytesytan och orsakar gasfällning.

Hyperkapni

Förhöjd koldioxidhalt i blodet (PaCO2 > 6,0 kPa) — vanligt vid svår KOL.

Cor pulmonale

Högerhjärtssvikt sekundär till kronisk lungsjukdom och pulmonell hypertension.