Förmaksflimmer

Bakgrund & mekanism

• Kaotiska elektriska impulser i förmaken (350–600/min) leder till omorganiserad och ineffektiv förmakskontraktion.
• AV-noden filtrerar impulserna men kammarstimuleringen blir oregelbunden — typisk 'ojämn puls'.
• Stasis i förmakens hjärtöron (särskilt vänster) leder till trombosbildning och embolirisken ökar markant.
• Utlösande faktorer: hypertoni, hjärtsvikt, klaffsjukdom, hypertyreos, alkohol och sömnapné.
• FF klassificeras som paroxysmalt (< 7 dagar), persisterande (> 7 dagar) och permanent.

Symtom & kliniska fynd

• Hjärtklappning, oregelbunden hjärtrytm och dyspné är vanligaste symtom.
• Trötthet, yrsel och nedsatt ansträngningsförmåga förekommer, framför allt vid snabb kammarfrekvens.
• Vissa patienter är asymtomatiska — FF kan upptäckas vid rutinundersökning.
• Vid auskultation: oregelbunden, arytmisk hjärtrytm ('irregulärt irregulär').
• Pulsdeficit (apikalpuls > radialpuls) kan noteras vid snabbt FF.

Utredning & bedömning

• EKG bekräftar diagnosen: avsaknad av P-vågor, oregelbundna R-R-intervall och finvågig baslinje (f-vågor).
• Ekokardiografi bedömer klaffunktion, vänsterkammarfunktion och söker trombus i vänster hjärtöra (TEE).
• Blodprover: TSH (uteslut hypertyreos), elektrolyter, njurfunktion och koagulationsstatus.
• Holter-EKG eller händelseregistrering vid misstanke om paroxysmalt FF som inte fångats på 12-avlednings-EKG.
• CHA2DS2-VASc-score beräknas för att vägleda antikoagulationsbehandling.

Behandling

• Frekvenskontroll med betablockerare eller kalciumantagonister sänker kammarfrekvensen.
• Rytmkontroll (elkonvertering eller antiarytmika) vid symtomatiskt FF eller nydebuterat FF.
• Antikoagulantia (NOAK/DOAK eller warfarin) ges utifrån CHA2DS2-VASc-score för att förhindra stroke.
• Ablationsbehandling (kateterburen, elektrisk isolering av lungvenerna) kan erbjudas vid terapisvikt.
• Behandla underliggande orsaker: blodtrycksbehandling, tyreoideakorrektion och alkoholreduktion.

Omvårdnad

• Kontinuerlig pulsövervakning och EKG-monitorering för att detektera frekvens, rytm och arytmiförändringar.
• Informera patienten om antikoagulationsbehandlingens syfte och vikten av följsamhet.
• Övervaka för blödningskomplikationer vid antikoagulantiabehandling (petekier, meläna, hematuri).
• Inför elkonvertering: kontrollera att patienten fastnat, bekräfta antikoagulationsstatus och ordna monitorering.

Referensvärden

Kammarfrekvens mål vid FF (vila)

< 110/min (avslappnad frekvensstyrning) eller < 80/min (strikt)

CHA2DS2-VASc >= 2 (man) / >= 3 (kvinna)

Antikoagulantia rekommenderas

INR-mål vid warfarinbehandling

2,0–3,0 [Verifiera mot lokala riktlinjer]

Läkemedelsgrupper

• Betablockerare (frekvenskontroll)
• Kalciumantagonister: verapamil, diltiazem (frekvenskontroll)
• NOAK/DOAK: apiksaban, rivaroxaban, dabigatran (stroke-profylax)
• Warfarin (stroke-profylax, INR-monitorering krävs)
• Antiarytmika: amiodaron, flekainid (rytmkontroll)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

CHA2DS2-VASc

Riskpoängsystem för strokebedömning vid FF: hjärtsvikt, hypertoni, ålder >= 75 (2p), diabetes, stroke (2p), vaskulär sjukdom, ålder 65–74, kön kvinna.

Elkonvertering (EKV)

Synkroniserad elektrisk stöt som återställer sinusrytm; utförs under sedering.

Frekvenskontroll

Behandlingsstrategi som syftar till att sänka kammarfrekvensen utan att kräva sinusrytm.

Rytmkontroll

Behandlingsstrategi som syftar till att återställa och bibehålla sinusrytm.