Hjärtsvikt

Bakgrund & mekanism

Hjärtsvikt delas in i systolisk (nedsatt ejektionsfraktion, HFrEF) och diastolisk (bevarad ejektionsfraktion, HFpEF) svikt.

• Vanliga orsaker är ischemisk hjärtsjukdom, hypertoni, klaffel och kardiomyopati.

Kompensationsmekanismer aktiveras: ökad sympatikustonus, aktivering av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) och vätskereention.

• Vänstersvikt ger lungstasssymtom; högersvikt ger perifer ödem och venös stas.
• Nedsatt cardiac output utlöser neurohumorala mekanismer som på sikt förvärrar hjärtomodelingen.

Symtom & kliniska fynd

• Dyspné vid ansträngning, ortopné och paroxysmal nattlig dyspné är kardinalsymtom.
• Perifera ödem (vader, anklar), ascites och hepatomegali vid högersvikt.
• Trötthet och nedsatt fysisk kapacitet till följd av lågt minutvolym.
• Auskultation kan avslöja tredje hjärtton (S3), rassel basalt i lungor och hjärtförstoring.
• NYHA-klassen I–IV graderar funktionsnedsättningen och vägleder behandlingsval.

Utredning & bedömning

• EKG ger information om rytm, ischemiska förändringar och hypertrofi.
• Ekokardiografi är förstahandsundersökning för att bedöma ejektionsfraktion och klaffunktion.
• BNP/NT-proBNP är biomarkörer för myokardiell stressrespons och används för diagnos och uppföljning.
• Lungröntgen visar kardiomegali, lungstasas tecken (hilusförstoring, Kerley B-linjer) och pleuravätska.
• Blodprover: elektrolyter, kreatinin, levervärden och Hb för att bedöma organpåverkan.

Behandling

• ACE-hämmare/ARB eller ARNi (sakubitril/valsartan) minskar hjärtats afterload och hämmar RAAS.
• Betablockerare minskar sympatikuspåslaget och förbättrar prognosen vid HFrEF.
• Mineralkortikoidantagonister (MRA) motverkar aldosteroneffekter och vätskeretention.
• SGLT2-hämmare har dokumenterad effekt på hjärtsviktsutfall oberoende av diabetesstatus.
• Diuretika (loopdiuretika) ges vid vätskeöverskott för symtomlindring.

Omvårdnad

• Daglig viktmätning på morgonen — en ökning på mer än 2 kg på 2–3 dagar kan signalera försämring.
• Vätskebalansövervakning med noggrann dokumentation av intag och utsöndring.
• Patientundervisning om vikten av saltrestriktion, egenvård och att söka vård vid försämring.
• Andningsbedömning med andningsfrekvens, saturation och auskultering utgör central omvårdnadsbedömning.
• Sittande ställning (30–45 grader) vid andningssvårigheter, ordnat läge och vila minskar hjärtats arbete.

Referensvärden

Ejektionsfraktion (EF) normal

>= 50 %

HFrEF-definition

EF < 40 %

NT-proBNP (svikt sannolikt)

> 125 ng/L (ambulatorisk) [Verifiera mot lokala referensintervall]

BNP (svikt sannolikt)

> 35 ng/L (ambulatorisk) [Verifiera mot lokala referensintervall]

Läkemedelsgrupper

• ACE-hämmare / ARB / ARNi (RAAS-blockad)
• Betablockerare (sympatikushämning)
• Mineralkortikoidantagonister / MRA (aldosteronblockad)
• SGLT2-hämmare (kardiorenalt skydd)
• Loopdiuretika (vätskeelimination)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Ejektionsfraktion (EF)

Andel av vänsterkammarens slutdiastoliska volym som pumpas ut per slag; normalvärde >= 50 %.

RAAS

Renin-angiotensin-aldosteron-systemet; aktiveras vid hjärtsvikt och leder till vasokonstriktion och vätskeretention.

Cardiac output (CO)

Hjärtminutvolym = hjärtfrekvens × slagvolym; mäter hjärtats totala pumpkapacitet per minut.

NYHA-klassifikation

Funktionsklassificering I–IV som graderar hjärtsviktens påverkan på patientens fysiska kapacitet.