Ileus (tarmvred)

Ileus innebär upphävd tarmmotorik och/eller mekanisk obstruktion av tarmpassagen. Mekanisk ileus orsakas av ett hinder (adherenser, bråck, tumör), medan paralytisk ileus beror på nedsatt tarmrörelsefunktion utan anatomiskt hinder.

Anatomisk teckning av bukens organ med tunn- och tjocktarm. — Tarmarnas förlopp i buken som orienteringsstöd när du studerar ileus.
Bildkälla
Teckning av Mariana Ruiz, Jmarchn, via Wikimedia Commons. Public domain. Källbildens engelska etikettlager borttaget. Bilden i övrigt oförändrad.

Bakgrund & mekanism

Mekanisk ileus (tunntarm > grovtarm) orsakas vanligast av postoperativa adherenser (ca 60 %), bråck, tumör eller volvulus.

Paralytisk ileus uppkommer som reaktion på kirurgi, peritonit, elektrolytrubbningar (hypokalemi), läkemedel (opiater, antikolinergika) eller ryggradsskada.

Obstruktion leder till ansamling av gas, vätska och tarmsekret proximalt om hindret med ökat intraluminalt tryck.
Strypileus (strangulation) innebär nedsatt blodflöde till tarmväggen med risk för nekros och perforation.
Tarmvred (volvulus) i sigmoid- eller cekumsegment kan leda till snabb strypning.

Symtom & kliniska fynd

Kraftig krampaktig buksmärta, kräkningar (gallgröna vid tunntarmshinder, fekaloid vid grovtarm) och utebliven gasavgång/avföring.

Buken är distenderad; mekanisk ileus ger initialt högfrekventa, metalliska tarmljud som sedan tystnar.
Paralytisk ileus: tyst buk (avsaknad av tarmljud), diffus ömhet utan peritoneal retning.
Dehydrering och elektrolytrubbningar uppstår snabbt till följd av vätskeförlust i tarmkanalens lumen.
Feber, takykardi och peritoneal retning (muskelförsvar) tyder på komplikation (strypning, perforation).

Utredning & bedömning

Röntgen buköversikt visar gasansamlingar, vätskenivåer och luftfria segment distalt om hinder.
CT buk är förstahandsval vid mekanisk ileus för att lokalisera hindret och utesluta strypning.
Lab: elektrolyter (Na+, K+, Cl−), kreatinin, Hb, CRP, laktat — laktat stiger vid intestinal ischemi.
Klinisk bedömning av peristaltik, bukomfång och grad av dehydrering.
NEWS2 och ABCDE-bedömning; snabb försämring kräver akut kirurgisk konsult.

Behandling

Avlastning med nasogastrisk sond och sug vid kräkningar och distension.
Intravenös vätskebehandling och elektrolytkorrektion (särskilt kalium).

Paralytisk ileus: behandla grundorsaken (smärtlindring, mobilisering, seponera motilitetshämmande läkemedel, korrigera elektrolyter).

Mekanisk ileus kräver ofta kirurgisk intervention: laparoskopi/laparotomi, lösning av adherenser, resektion.
Koloskopi används vid sigmoid volvulus för avlastning och detorsion.

Omvårdnad

Sköt och övervaka nasogastrisk sond — registrera mängd och utseende på aspirat.
Noggrann vätskebalans: urinmätning, vätskebehov och tegertecken på dehydrering.
Håll patienten fastande (NPO) tills tarmpasage återkommer och kirurg ordinerat annat.
Smärtskattning och adekvat smärtlindring — undvik opioider vid paralytisk ileus om möjligt.
Tidig mobilisering efter operation stimulerar tarmrörelsefunktionen.

Larmtecken

Svår, konstant (icke-krampaktig) buksmärta med muskelförsvar och rebound — strypileus/perforation.
Stigande laktat och feber — intestinal ischemi.
Snabb hemodynamisk påverkan (hypotension, takykardi) — sepsis vid peritonit.
Utebliven förbättring inom 24–48 h vid konservativ behandling — kirurgisk indikation.

Referensvärden

S-kalium (referens): 3,5–5,0 mmol/L; hypokalemi är vanlig orsak till paralytisk ileus [Verifiera mot lokala referensintervall]
Laktat (referens): < 2,0 mmol/L; > 2,0 tyder på hypoperfusion/ischemi [Verifiera mot lokala referensintervall]

Läkemedelsgrupper

Intravenösa kristalloider och elektrolytlösningar (vätskebehandling och korrektion)
Analgetika (med hänsyn till motilitetseffekter)
Neostigmin (vid Ogilvies syndrom/akut kolonpseudo-obstruktion)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Mekanisk ileus: Tarmobstruktion med fysiskt hinder (adherenser, bråck, tumör) som blockerar tarmpassagen.
Paralytisk ileus: Funktionell tarmförlamning utan anatomiskt hinder — orsakas av postoperativt tillstånd, elektrolytrubbningar eller peritonit.
Strangulation: Blodflödespåverkan till tarmsegmentet vid ileus — leder till ischemi och nekros utan snabb behandling.
Volvulus: Tarmvred där ett tarmsegment roterar runt sin kärlaxel med risk för strypning och nekros.